Pussel och Fasanerna

Idag fick bara Pussel följa med till Slottet. TRIST! Det är ju JAG som är fasanspecialisten, eller hur?
Bara för att jag har lite ont i benet???? Jäkla skit alltså. Solen sken och alla var glada och fasanerna flög och människorna fick god mat och så pratar vi inte mer om det. Punkt.

En hel helg utan jakt?!

Jo, så är det. Helt jaktledigt. Ganska otroligt faktiskt... Tur i oturen eftersom jag har lite ont i benet är det ju förstås!

I lördags hade människorna träning för fullt! Först var det dvärgträning med Dobby, Faxe, Jill och Keela. Alla fyra var jätteduktiga, fast det var snö på marken - jaja, nybörjartur eller nåt om ni frågar mig. Jag fick vara inne i Jessicas hus hos Epson och Cosmo under tiden. Sen gick människorna in och fikade (vilket verkar vara en mycket central del i hundträning för människor???) och efteråt gick de ut igen med Pussel, Bobby, Epson och Jetta. Dom var också duktiga, berättade Pussel. De fick göra långa markeringar ner i torrt gräs och linjetag långt bort. Fast det kom en promenerande spaniel och snodde en linjetagsdummie.

Människorna var nog inte riktigt nöjda med dvärgträningen, för i söndags tränade dom med dom där dvärgarna igen! Det var Faxe och Keela och Jazz och Jill. Sam var med också och klippte gräs. Sen åt vi middag hos Labradårgrabbarna.

Besök hos Lasertanten

Häromkvällen var jag hos Lasertanten Camilla. Jag hade ju lite ont i benet, och Tant Camilla kan fixa sånt. Hon hittade en sträckning i en liten muskel ovanför armbågen, ungefär motsvarande triceps hos tvåbeningar. Det är en liten muskel som ligger inbäddad bakom två andra större muskler, men den går ända upp och fäster i nacken.

Tant Camilla är snäll. En hel timme låg jag i hennes knä på filten på golvet, och först klämde och kände och tryckte hon, och sen körde hon med laserapparaten. Det är både skönt och lite läskigt. Ibland när det känns som hon tänker elda upp en, så försöker jag komma undan genom att åla och kråla lite. Fast då brukar hon ta från andra hållet liksom... Efteråt kändes det jättebra! Då satt jag i Camillas knä en stund, och pussade på henne. Matte berättade att jag inte brukar pussa på vem som helst, så Camilla skulle känna sig hedrad :-)

Och sen hittade jag korv på skrivbordet! Fick dock bara EN bit, lite snålt tycker jag. Matte fick förhållningsregler också, en sträckning är inte så farligt fast man måste låta det läka ut, och jag fick inte busa och springa och inte hoppa upp och ner i möblerna (men jag sover i sängen, så det så!!) och inte hoppa ut ur bilen själv och såna grejor. Vilken TUR att det inte är nån jakt i helgen!!

DET VAR INTE JAG!!!

Jag lovar. Helt oskyldig!! Jag GÖR faktiskt inga såna dumheter.



Jag är inte skyldig till det här heller! Så det så. Men jag vet vem det är..... Någons veckopeng är indragen för låååång tid framöver. Minst till påsk. Eller hur dyr nu en biabädd och en skurmopp kan vara. Matte bar in och ställde upp den stora buren - den lilla apan ska alltså sitta fängslad en tid framöver. Rätt åt henne. Ha!

Fynd i skogen!

Precis innan solen försvann alldeles idag så kom labradårgrabbarna på besök samtidigt som matte kom hem från jobbet. Snabbt in i bilen och ut på Revingefältet - det var ingen annan där alls i mörkret, så vi fick SPRINGA. Faxe, Keela och Pussel sprang precis hela tiden. Fort. Vi gick inte in i skogen för människorna tycker att där är kladdigt och lerigt och en bäck och man ser inte svarta hundar i svart skog. Äsch. Mot slutet av rundan så kom jag med ett Fint Fynd till min matte - ett helt ben med päls och fot!!

Oj... sa matte, en rådjursklöv... ähum...det är nog någon som har lagt spår till sin hund....

SLÄPP den, sa hon. Mitt fynd?! Släppa?! Jodå, jag fick minsann lämna Fyndet på stigen. Jag som tänkte ta den med hem ju!! Sen sa hon att man inte fick lov att ta klövar som låg i skogen. Och att nu är det nån stackars hund som inte hittar slutet på sitt spår... Piiinsamt, sa matte. Hoppas verkligen ingen såg dig! Äsch. Det var ju mörkt så ingen såg mig. Tur att man har näsan med sig :-)

Sen var det marsch in i bilarna och vi åkte hem och åt kvällsmat. Matskålarna räckte inte till sju så Pussel fick äta ur en kastrull.

Jodå, jag lever.

Fast det har hänt sådär ungefär tusen miljoner saker sen jag skrev sist. Massor av apportering förstås. En eftermiddag fick jag följa med till Slottet vid Ån, fast min matte var inte med. Nä hon och Dvärgen åkte till Limmerhult på Dvärgträff. Hur nu det kan vara kuligare än jakt, det fattar då inte jag inte.
Så jag fick åka dit med Bobby och Bobbys husse! Mio, Jumjum och deras matte var där också. Det var SKITKUL!! Fast... Bobbys husse tyckte inte det var lika kul. I början på jakten skickade han mig bakåt på en skammad anka, och jag letade och letade och letade och letade och letade och plötsligt (tja, dom säger det tog nån timme, men det tror jag då rakt inte?!) så kom jag fram på andra sidan ån och då simmade jag tillbaka och lämnade jag av ankan till Mios matte. Och sen försvann jag igen. När jag dök upp igen så satte människan KOPPEL på mig. Och sen var jakten slut. Men då var Bobbys husse ute och letade efter mig... Äh, jag ARBETADE ju bara med VIKTIGA saker ju! Skammade ankor ÄR viktiga, eller hur??


Jag har varit på fasanjakt också tillsammans med Bobby, utan matte. Fasaner är bara såååå roliga!! Fast när matte hämtade mig på kvällen så hade jag alldeles ont i benet. Bobbys husse sa att jag sprang väldigt mycket. Så mycket får jag inte springa när jag är med matte. Tyärr.

I söndags nr vi var på jakt på Slottet vid havet, så fick jag bara vara med ute på eftermiddagen. Bara för att jag hade lite ont i benet??? Den jädrans Pusselhunden fick ta över MITT arbete. Jaja, det gick väl rätt bra. Förutom att Bobby försvann i mossen. Så våra människor fick stanna kvar och leta efter honom. Men matte hittade honom och satte koppel på. Så vi kom lite försent till sista dammen. Typiskt va?!

Dvärgen och Råttan

Idag var det tackjakt nr 2 på Slottet i Skogen. Fast inga slipsar och kjolar den här gången. Ånä sa matte. Fast hon släpade på kameran hela dagen. Ankor är jättejättekul dom också. Det blir oftast fler ankor än fasaner, så jag gillar andjakter precis lika mycket som fasanjakter. Det som var extra kul var att JAG fick följa med själv!! Pusslet var hos Emma i Lund och Keela satt i bilen.

Idag fick jag stå på SVÅRA ställen! Och apportera MÅNGA. Gissa om jag gillar duktiga skyttar :-) När vi i rasande fart hade avverkat alla dammarna, så åt människorna lunch på gästis, och for sen snabbt iväg till det andra Slottet.

När vi var färdiga släppte människorna ut valparna, och de var förstås rent oregerliga båda två och rusade runt hela gårdsplanen liksom. Inte som jag, som lugnt och sansat stod och väntade på att människorna skulle prata färdigt! Plötsligt säger den Snälle TraktorChefen att "de har hittat en råtta!" Jovisst, där kommer Keela med en RÅTTA i munnen. Och inte vilken råtta som helst. Utan en ÄCKLIG sunkig, rutten, illaluktande råtta. Matte höll på att dö... Hur får man en Dvärg att släppa en dyrgrip utan att behöva TA i eländet?! Matte knep dvärgen över nosen på nåt vis så hon släppte Råttan. Då höll matte på att dö en gång till för det stank förskräckligt.

Jaja, det är ju det jag har sagt - Dvärgar ÄR ett otyg. JAG hade ju minsann ALDRIG kunnat göra nåt sånt, inte jag inte...

TJOHOO - första fasanjakten!!

Jag älskar fasaner. Jättemycket!
Och det fanns jättemånga fasaner och dom flög alldeles utmärkt fast jag och matte hamnade hela tiden på såna där dumma ställen!! Där man skulle Vara Beredd om nån fasan skulle råka bli skadeskjuten och flyga för långt. Men det hände ju aldrig!!! Så när jag efter andra såten FICK LOV att eftersöka ett område så gjorde jag det. Ordentligt. "Vi kommer sen" sa matte. Gissa om hon var arg när jag kom tillbaka... fattar inte varför?? Jag SKULLE ju söka igenom området ordentligt ju?!

Människorna fick god lunch - ärtsoppa och pannkakor. Jag fick ingen pannkaka. Bara lite hundmat. Trist.

En liten uppdatering

Oooops, nu har det gått sådär lång tid igen!! Vi har varit på massor av apportering, och däremellan har matte jobbat rätt mycket. Dvärgen har haft kursavslutning, och har tillsammans med Dobby och Faxe haft lite träning för att inte glömma bort vad dom lärde sig på kursen. Dvärgen säger att det går bra, men f-n tro´t....

Jag fick vara med på tackjakt häromveckan - det var KUL! Solen sken och matte hade ju ingen bössa så hon fick skjuta lite med den stora kameran istället. Alla mattarna hade kjol och alla hussarna hade slips :-)





Efter jakten fick jag och Faxe åka till Dobby och Epson och bo där, för människorna skulle åka till Danmark. De bodde i en liten stuga och tittade på Nordiska Mästerskapet i regn och blåst... Men JAG skulle ju varit med ju. De hade jagat hare och fasaner och alla människorna hade gått och gått och gått hela dagen. Jag gillar harar. Och fasaner. Till slut vann en duktig finsk hund.

Och en dag var vi i Råå och höststädade. Keela och jag fick följa med. Och skrämde slag på Sofia 2,5 år. Hon är nämligen rädd för grannens svarta valp som bits. Men JAG bits väl inte?! Fast jag är svart menar jag?? Jag biter faktiskt bara såna där uppkäftiga hanhundsslynglar som bara ska fjäska och nosa. Och odrägliga vorsteh-unghundar. Ja och så den där flatten som stack in huvudet genom MITT staket. Men dom FÖRTJÄNADE det liksom.

En kväll kom Den Hemska Tant Eva hem till oss. Helt utan förvarning, annars hade jag gått ut på promenad. Hon STICKS. Jag försökte gömma mig i sovrummet och hoppades dom skulle glömma bort mig bland alla valpar och annat löst drägg som skulle stickas. Men det hjälpte inte. Det var HEMSKT.

Helgens äventyr - eller Minus i brunnen

Förra helgen var precis som vanligt alldeles full av ankor :-) Matte som har kört fyradagarsvecka på jobbet senaste månaden hade precis som vanligt semester i fredags, och då var vi på Slottet i Skogen och apporterade.

I lördags hade valparna lite valpträning hemma hos Dobby & Jessica som bor i ett litet hus ute på Revingefältet, och de var duktiga. Sa dom i alla fall... Jaja... sen blev det fika i Dobbys hus.

Och i söndags var det apportering igen. Kul var det!! JAG var nämligen med alldeles själv, för Pussel var i Lund på agilitytävling, och matte tyckte det var besvärligt att hämta och lämna henne hos Emma hela tiden, så hon fick stanna kvar. Vi hämtade några fåglar på vissa ställen och inga alls på andra ställen, och jag fick ingen lunch för människorna tyckte inte vi hade jobbat nåt särskilt på förmiddagen. Fräckt va?!

På sista stället fick jag ett Specialuppdrag. Det är inte alla som får Specialuppdrag minsann! Jag fick gå med Chefen Mats och en skytt och Krister in i skogen på andra sidan vägen, där änderna bor! Min skytt fick skjuta på dom som flög åt fel håll, och det var kul! Han sköt och jag hämtade, fort gick det och jag jobbade som en iller hela tiden och matte tappade räkningen.

När det var avblåst fortsatte jag att jobba. Jag letade efter en and i buskaget vid dammkanten nära matte, och hittade den. Förstås. Till slut. Men då var matte av med mig. Hon väntade och väntade, och undrade vart jag tagit vägen. Hon blev lite fundersam, för hon tyckte hon hörde mig, ni vet sådär man kan låta när man är lite trött och andas med en fågel i munnen i vattnet. Men ingen Minus i närheten. Eller jo det var jag ju, men hon såg mig ju inte!!! Till slut såg hon mig. Under sina fötter!! Det finns en brunn, eller rättare sagt ett cementrör som vattnet från dammen rinner ner i, och sen leds ner i bäcken. DÄR NERE stod jag. På bakbenen med framtassarna mot rörets kant. Med vatten upp till bröstkorgen. Och med en and i munnen... Gissa om matte höll på att få hjärtslag!!

Matte ropade på Krister som kom till undsättning. Först lockade dom på mig i bäcken, men den vägen gick ju inte att gå. Sen lyfte dom på trälocket som låg ovanpå, och där stod jag ju. Med ankan i munnen. Ville inte släppa den ju. Den Snälle Krister lyckades efter lite gymnastiska övningar komma en bit ner och fick tag i mitt nackskinn och hivade upp mig. Lite läskigt var det men jag kom upp i alla fall. Och sen fortsatte jag springa och leta ankor. Men sen fick jag inte springa mer för matte tyckte det skulle vara slut på äventyrlighterna. Så då gick vi tillbaka til dom andra.

Efter avslutningen nöp jag till en vorsteh-unghund som var lite odräglig. Den skrek och matte tyckte det var pinsamt.

På kvällen var jag tvungen att bada för jag luktade äckligt ankvatten sa matte. Jag var jättetrött och kall och frusen och låg i soffan under en filt hela kvällen. Men dagen efter var jag pigg igen :-) Och redo för nya Äventyr....

Hårt arbete och duktiga ungar!

Senaste veckorna har varit alldeles FULL av arbete! Apportering både på våra vanliga ställen och på ett nytt - och det var kul, vi fick stå på kvällen vid ån och det började skymma och jag och Pusslet hämtade och hämtade och hämtade... Jag hade dykardräkten på mig så jag blev bara lite kall. Pusslet hämtade sånt som trillade plask i vattnet, medans jag mest fick göra svårare grejor. Som att leta upp små skammade krickor (japp, jag hittade dom!) och simma till ön och leta där efter flera stycken, och leta i vassen, och springa lååångt bort och leta. När vi var färdiga var det alldeles mörkt. Tur att matte hade ficklampan med...

En dag var vi på Slottet vid Havet. Det regnade och stormade och regnade och regnade och stormade nåt alldeles förfärligt. Precis hela dagen! Labradårgrabbarna var också med, deras husse tyckte i och för sig att det var kul att ha blivit inringda men... Han gillar inte regn och storm. Jag frös och tyckte inte det var så kul faktiskt på slutet. Allt var såå blött och kallt!! Det var nog första gången som jag tyckte det var helt ok att matte tog BARA Pussel på sista såten och jag kunde sitta kvar i bilen...

Mio har varit ute och apporterat flera gånger nu - han är jätteduktig! Ibland tar han Egna Initiativ (jaja, han är ju min son...) men för det mesta gör han som hans matte säger!
Och Fanny som bor i Småland har startat i öppenklass på jaktprov!! Och var jätteduktig :-) Fast på slutet var det ett släpspår, och det hade de aldrig tränat på så det blev visst lite fel, så priset blev till slut en 3:a, men domaren hade berömt Fanny!! Duktig Fanny :-) Husse har fått blodad tand och anmält till ett prov till... och tills dess ska de träna släpspår...!

En fasansfull upplevelse på morgonkvisten...

I morse var det rent förfärligt. Nåt liknande har aldrig hänt förr!!

Någon vaknade tidigt i morse, sådär vid femtiden, och behövde gå ut. Matte vinglade upp och släppte ut oss allihopa, eftersom hon inte visste vem det var som var nödig. Efter en stund stängde hon dörren igen, eftersom alla hade gått in igen. Trodde hon. Och eftersom det var alldeles för tidigt för att gå upp, så gick hon in och sov en stund till. När klockan ringde så saknades en svart hund. Matte gick upp och kollade alla hundsängar, men där låg ingen Minus nånstans. NÄ FÖR JAG VAR UTELÅST!!!

Det regnade och blåste, och jag låg på trappan och FRÖS. Ni skulle bara veta hur kall jag var! Tassarna var kalla, och magen, och öronen var nästan förfrusna, och TUNGAN ska vi inte tala om.

Jag fick ligga under täcket en stund och mysa, bara jag. Då tinade jag upp lite i alla fall. Och sen fick jag frukost. Kan säga att jag var inte särskilt pigg på att gå på morgonpromenad.....

Jag ska bli filmstjärna!!

Jag har inte berättat det tidigare, för jag var rädd att ni alla andra skulle bli lite avundsjuka liksom... :-)

Häromveckan när vi var på jakt på Slottet i Skogen, så var där en filmfotograf med också. När vi stod vid den roliga dammen med dom täta granarna så blev jag filmad hela tiden!!!

Här ser ni!! Han filmade heeela tiden :-) Jaja, han fick ju filma lite på skytten också förstås. Jag hoppas bara han inte filmade Pusselhunden utan MIG!! Matte har för sig att det inte är precis just MIG som han skulle filma, men det tror jag inte på. Varför skulle han annars filma?!?

Dvärgen på kurs!

Dvärgen har börjat gå på valpkurs, tillsammans med alla andra dvärgarna i bekantskapskretsen... Tror ni verkligen det hjälper??

I söndags tog det dock priset. Mios matte hade fixat så att en dansk Tant kom hit och skulle träna, först var det dvärgarna som fick vara ute hela förmiddagen och sen på eftermiddagen dom lite mer duktiga.

Våran dvärg var duktig sa matte. Först fick dom göra lite lydnad på gräsmattan och sen var det närsöksövningar i högt gräs. Och sen fick dom gå ut i betorna hela gänget. Dvärgar är inte så stora så de försvann nästan hela gänget! (Synd att mattarna hade dem i koppel hehe...). Det var bara Alfons som har så långa ben att han syntes :-) Nåja, de fick testa på att bara förflytta sig på linje i grönskan, och sen göra linjetag i betraderna, och närsök, och skott, och markeringar i närsöksområdet. ALLA fixade det, fast dom bara är dvärgar!!

Sen var det lunch. Och jag fick fortsätta ligga i bilen....

På eftermiddagen gick de stora ut. Men jag fick stanna i bilen... Matte behövde inte kasta dummiesar till mångas stora glädje (jo, hon ÄR kass på det faktiskt) så hon gick runt och fotograferade istället.

Det var en jättetrevlig dag med många kloka övningar och diskussioner, sa matte som har fått mycket att fundera på! Inte vet jag, jag satt ju bara i bilen. Blä.

Dvärgen kan apportera!

Vi var som vanligt på apportering i helgen. Kul var det :-) I fredags var matte lite arg, men i lördags var hon glad igen... Hon uppskattade inte mina egna initiativ bland betorna sa hon. Jag var bara lite avundsjuk för att hon fick lunch på slottet och inte jag!!

Nåväl, i lördags var vi på Slottet i Skogen, och även Pusslet var lite duktig faktiskt. Bland granarna fick vi stå bakom en sån där riktigt BRA skytt, en som som träffar jättemycket. Jag gillar såna. Han sa dessutom att jag var duktig = ännu trevligare människa :-) Pussel och jag hade fullt upp hela tiden!

Efteråt fick Dvärgen prova på att apportera. Både hon och Faxe tog den lilla krickan och sprang FORT hem till sina människor. Ack ja... Det är väl inget svårt heller??

Jaktprov!!

Jag och Ducken åkte långt bort förra lördagen. Våra människor följde också med. Och dvärgarna, både hans och min fick av nån märklig anledning följa med. Vi fick gå upp och äta frukost jättejättetidigt, och sen åkte vi ut i skogen! Jag kände redan från början att det var nåt speciellt på gång, matte blir lite annorlunda och så där...

Jag fick BÖRJA!! Jag och en flattetik, först hälsade mattarna på en dansk farbror och sen så satte det roliga igång. Är dock inte helt säker på om matte tyckte det var lika kul. Flatten fick vattenmarkeringar, men först fick jag en vattendirigering. Mardrömsstart enligt matte. Helt ok tyckte jag. Man skulle simma rakt ut i sjön och sen in bakom lite ris som låg i vattnet, nä varför det - jag simmade rakt in till vänsterkanten (trots mattes protester) och sen letade jag lite där, innan jag sprang längre bort och hittade tygpåsen. Var en sväng in i skogen först också för säkerhets skull faktiskt.

Sen gick vi vidare, och jag fick markeringar på ett kalhygge. Jag är inte så stor så jag såg inte så mycket av vad som hände, men första hämtade jag meddetsamma och sen den andra, tja den hittade jag bara inte. Den måste ha gömt sig. Kanske en kanin som tog den?! Jag var lååångt borta och kollade också när jag inte hittade på stället där den landade, men där var den inte heller. Tror matte visslade och hade sig, men det hjälpte inte. Till slut fick matte kalla in mig. Och till slut kom jag. Dirigeringen på land gick jag rakt ut och tog direkt.

Ja och sen fick jag vattenmarkeringarna, busenkelt var det. Tre stycken, två långa och en kort. Fast varför simma när man kan gå på land?! Jag fick lite vatten i örat också så den ena tygpåsen släppte jag fyra meter från matte och var tvungen att rulla mig lite. Den danska farbrorn gillade inte det.... men va f-n, vatten i örat ÄR inget kul!!

Som avslutning hade vi sök. Min parkompis sprang som en tok och hämtade tygpåsar överallt ifrån, så jag gick långt iväg åt vänster och letade upp ett par stycken, och sen jobbade jag i maklig takt en bit bort. Men jag hittade inte så många. Jaja, varför hetsa upp sig?!

Ducken lyssnade inte heller på sin matte så jättebra. Dessutom blev han lite förälskad i sin parkamrat och det får man tydligen inte bli? Nä sa mattarna, i alla fall får man inte visa det så tydligt...

Hur som helst tog det jättelång tid så när människorna pratat med alla dom kände och rastat valparna så var det eftermiddag och bara halva provet var klart, så då åkte vi hem allihopa.

Jag tror inte jag behöver åka på nåt mer jaktprov faktiskt. Men det gör inget. Ankor är MYCKET roligare!!

Ankor på Slottet i Skogen

Det är KUL när matte tar ledigt från jobbet och vi får åka och apportera!! Idag var vi på Slottet i Skogen. På första såten höll matte mig kort. Man får inte springa i dammen och fånga små nästan icke fullt flygfärdiga bebisankor säger hon. Dom ska vara kvar där tills nästa gång... Jajaja....

Människorna fick god mat utomhus. Mio och jag fick också lunch. Mio fick VÄLLING fast han tyckte inte det var så gott. Jag åt upp den istället. De andra hundarnas människor var lite avundsjuka, så Wilma fick smaka lite. Solen sken och det var jättetrevligt!

På sista stället så letade jag jättemycket där bäcken rinner ut i dammen. Eller om det är tvärtom kanske. Hursomhelst så blev matte rent matt när jag kom tillbaka till henne. Jag luktade inte så fräscht sa hon. Nähä, och???

Vet ni vad som hände när jag kom hem? Jag fick BADA. Usch!!!

Jag apporterar och apporterar.....

... och apporterar och apporterar.... Det är massor av ankor ÖVERALLT! Och det är jättejättekul!! Ibland är Pussel med också. Men som härom lördagen, när vi var på vårat "vanliga" ställe, så fick JAG göra dom viktiga uppgifterna och Pusslet fick komma ut när vi var på dom små pölarna på åkern, så hon fick inte göra så mycket hehe!! Däremot JAG... Vi var i en kul damm den dagen, den där stora platta grunda dammen med korna - ojoj vad jag jobbade!! Var så inne i mitt arbete efter en skammad anka som bara dök och hade sig, att jag kom lite för långt från matte. Plötsligt var jag på andra sidan dammen, och där stod Mios matte som tvingade mig att gå upp ur vattnet och gå FOT med henne. Blä. Sen var vi i Parken också, det är kul där vid ån. Jag brukar patrullera åkanten längs stenmuren efteråt, och matte kunde dirigera mig långt bort in under bron och jag hittade flera stycken där :-)

Dagen efter var matte, jag och Pussel på det där stället nere vid havet. Det var samma sak där - jag fick jobba på de VIKTIGA ställena och Pusslet tog hand om de mindre viktiga. Där det inte blir så mycket att apportera. Eller ingenting alls ibland, hehe... Fast där hände nåt FÖRFÄRLIGT. Vi var vid den stora dammen där man inte får trilla ner i forsen, och det blev mycket att göra. Jag och Bobby stod på ena sidan och hade fullt upp hela tiden. När det började ta slut så sökte jag mig förstås vidare, och matte den tönten trodde jag hade gått åt HÖGER när jag - naturligtvis - hade gått åt VÄNSTER (det är där man kommer till de stora vassarna...). Så matte gick åt höger, tillbaka till de andra. Men där var inte jag (nä för jag jagade ju skammade ankor i vassen ju!). Och ingen hade sett mig heller. Till slut gick det ut på radion att Bus´s husse hade hittat en hund, och det var nog jag. Den dumma matten jag har - jag gick ju tillbaka till MIN skytt (fast han var inte kvar) där matte och jag stod ju, men där var ju ingen, och då kom Bus´s husse förbi och satte KOPPEL på mig för jag stod där och såg förvirrad ut sa han. Gjorde jag inte alls. Min matte hade RYMT ju!!!

Sen åkte vi hem.

Lasertanten

Igår träffade jag en tant som heter Camilla. Matte har varit lite fundersam på att jag simmade snett i somras, och nån gång ibland har haltat på ett framben, och varför jag gjorde det? Tanten var snäll. Hon satt med mig på golvet och och klappade och kelade. Jag fick mycket beröm för att jag var väldigt jämnt och fint musklad och i väldigt fin kondition, och tanten undrade om matte stretchade mig, varpå matte hummade lite och sa att "jo, nä, alltså inte särskilt ofta det, nej". Jag tror matte testade en gång för några år sedan... Hur som helst hade jag otroligt fin rörlighet i alla mina leder för att vara en arbetande åttaåring :-) Jajamensan, jakt ÄR fantastiskt, visst har jag sagt det förr?!

Däremot hade jag en del spänningar och stelhet i hals o nacke och över rumpan och lite på mitten också. Fast inget konstigt, för det har hundar sa hon, varenda en, särskilt när de är åtta år gamla. Så då plockade tanten fram en pinne med sladd, och satte pinnen på min hals och rygg. Det var skönt fast samtidigt lite jobbigt. Sen tryckte hon med händerna och höll på vissa punkter, och ibland nästan somnade jag och ibland ålade jag runt på golvet när det kändes lite läskigt. Rätt mysigt var det fast jag blev jättetrött. Tanten var nöjd för det spända släppte jättefint. När vi skulle gå hem fick jag godis. Fast tanten var inte riktigt nöjd med nacken så hon petade på mig med laserpinnen igen en stund. Jag ålade runt på mattan och sen var tant Camilla rätt nöjd.

Fast jag fick inte gå på det där vattenlöpbandet som Melker brukar springa på - för det behövdes inte, sa lasertanten.

Sen köpte matte energikaka till mig. Den luktade jättegott. Men jag fick ingen kaka fast jag bet lite i den när inte matte såg på. Vi ska spara den till jakterna, sa matte. Tja, lite extra energi kanske inte skadar... Mer energi = fler ankor.

Här kan man läsa mer om Lasertanten!

NU har det börjat!

ÄNTLIGEN var det dags för årets första andjakt! Åh vad jag tycker om ankor!!! Jag fick bara vara ute på förmiddagen, sen fick tyvärr Pussel gå ut. Fast hon är inte lika duktig som jag, så jag förstår faktiskt inte varför matte envisas med att det där Pusslet ska få vara med??

Det regnade hela dagen. Precis hela dagen. Alla människorna blev jätteblöta. Min matte bytte kläder inifrån och ut till lunch, men det hjälpte inte så mycket. Jo hon var torr när människorna åt på Gästis, men sen blev hon ju dyngsur i hällregnet igen?! Tur att man inte bryr sig så mycket om regn. Vi åkte på vagnen och det är bra, man är med hela tiden, det luktar gott och man har full koll liksom!

Innan vi åkte hem fick Dvärgen och hennes kompis Faxe komma ut. Fullständigt onödigt tycker jag. Och VET ni vad som hände?? Dvärgen fick lukta på en död anka och hon tyckte det var LÄSKIGT!!! Ha!! Bli rädd för en död anka!! Och det ska bli apportör av den tror matte?!? Nä, ett råd i all välmening: SÄLJ ELÄNDET...