torsdag, september 18, 2008

Jaktprov!!

Jag och Ducken åkte långt bort förra lördagen. Våra människor följde också med. Och dvärgarna, både hans och min fick av nån märklig anledning följa med. Vi fick gå upp och äta frukost jättejättetidigt, och sen åkte vi ut i skogen! Jag kände redan från början att det var nåt speciellt på gång, matte blir lite annorlunda och så där...

Jag fick BÖRJA!! Jag och en flattetik, först hälsade mattarna på en dansk farbror och sen så satte det roliga igång. Är dock inte helt säker på om matte tyckte det var lika kul. Flatten fick vattenmarkeringar, men först fick jag en vattendirigering. Mardrömsstart enligt matte. Helt ok tyckte jag. Man skulle simma rakt ut i sjön och sen in bakom lite ris som låg i vattnet, nä varför det - jag simmade rakt in till vänsterkanten (trots mattes protester) och sen letade jag lite där, innan jag sprang längre bort och hittade tygpåsen. Var en sväng in i skogen först också för säkerhets skull faktiskt.

Sen gick vi vidare, och jag fick markeringar på ett kalhygge. Jag är inte så stor så jag såg inte så mycket av vad som hände, men första hämtade jag meddetsamma och sen den andra, tja den hittade jag bara inte. Den måste ha gömt sig. Kanske en kanin som tog den?! Jag var lååångt borta och kollade också när jag inte hittade på stället där den landade, men där var den inte heller. Tror matte visslade och hade sig, men det hjälpte inte. Till slut fick matte kalla in mig. Och till slut kom jag. Dirigeringen på land gick jag rakt ut och tog direkt.

Ja och sen fick jag vattenmarkeringarna, busenkelt var det. Tre stycken, två långa och en kort. Fast varför simma när man kan gå på land?! Jag fick lite vatten i örat också så den ena tygpåsen släppte jag fyra meter från matte och var tvungen att rulla mig lite. Den danska farbrorn gillade inte det.... men va f-n, vatten i örat ÄR inget kul!!

Som avslutning hade vi sök. Min parkompis sprang som en tok och hämtade tygpåsar överallt ifrån, så jag gick långt iväg åt vänster och letade upp ett par stycken, och sen jobbade jag i maklig takt en bit bort. Men jag hittade inte så många. Jaja, varför hetsa upp sig?!

Ducken lyssnade inte heller på sin matte så jättebra. Dessutom blev han lite förälskad i sin parkamrat och det får man tydligen inte bli? Nä sa mattarna, i alla fall får man inte visa det så tydligt...

Hur som helst tog det jättelång tid så när människorna pratat med alla dom kände och rastat valparna så var det eftermiddag och bara halva provet var klart, så då åkte vi hem allihopa.

Jag tror inte jag behöver åka på nåt mer jaktprov faktiskt. Men det gör inget. Ankor är MYCKET roligare!!

1 kommentar:

Anna-Lena sa...

Hej Minusen!
Underbart beskrivet om provet :-) Tur att din matte har en stor portion humor..?! Hoppas vi syns nå´t under hösten! Ta väl hand om dvärgen och resten av familjen :-)