Mer tack än jakt...

...blev det igår när Mats bjöd på tackjakt på nya stället i skogen! Undras var änderna var egentligen?! Uppenbarligen inte på samma ställe som vi var på... Men vad gör det i glada vänners lag en vacker höstdag?!
För det blev hur som helst en väldigt trevlig dag bland goa vänner och en och annan anka. Kalasfint höstväder, framåt lunch så tittade dessutom solen fram!

Jag hade stora kameran med och tog mååånga fina bilder på höstlöv och skog och stillasittande hundar och skyttar med bössan i beredskap och på fler vackra löv och träd och höstfärger. Dock inte så många bilder på hundar i arbete :-)

Bilder kommer snart!

Efter en god lunch åkte Håkan, Helen och jag tillbaka till första dammen för att leta efter några skammade änder. Våra fem fantastiska hundar tyckte det var lycka att få gå ett extra varv runt dammen, de hade ju inte precis jobbat ihjäl sig under fm :-)

Sedan hemåt, men först en avstickare för att apportera på kvällsträck. Det är riktigt trevligt att sitta på sträck och vänta vänta på att fåglarna ska komma in... Många krickor blev det, och de kom fort!! Alldeles för fort tror jag skyttarna tyckte :-) Keela jobbade på och hittade två tredjedelar av vad vi skulle ha, så vi fick gå tillbaka och efterapportera innan vi åkte hem. Pussel tycker det är lite jobbigt när det är mörkt tror jag, hon var inte till så himla mycket nytta precis...

Gissa vem som somnade snabbt i soffan efter en väldigt sen (men god) kvällsmat?!

Äntligen fasaner!!

Idag var vi på säsongens första fasanjakt! Kul kul kul!! Keela skötte sig riktigt bra, Pusslet busade lite men då blundade jag. P var förresten inte den enda som bytte och busade runt på samma drev - tänk att fasaner ska vara såå triggande?!!

En liten uppdatering...

Det har som vanligt hänt massor av saker. Fast i det stora hela så rullar livet och jobbet på precis som vanligt förstås.

I somras var jag en vecka i Italien - hyrde bil och körde runt i Toscana och turistade, åt gott och drack gott och bodde i små bergssstäder och avslutade med Florens & Pisa. Lite annorlunda än Rom -09 - mer medeltid än antiken liksom. Otroligt vackert var det! Jag har massor av bilder, och de kommer i ett picasa-album så småningom...

Sen var semestern slut, men då började å andra sidan jaktsäsongen :-) Även i år har vi apporterat och apporterat och apporterat, flera gånger i veckan oftast. Pussel lyckades med konststycket att få livmoderinflammation och fick opereras akut i mitten av september och var - mot sin vilja men ändock - konvalecens en dryg månad. Eller konvalecent var väl att ta i, tredje dan efter op hoppade hon obehindrat upp i soffan. Inte så konstigt kanske, men det var ett soffbordshörn och en person i soffan som hon hoppade över. Från stillastående.

Så matten hade inte så många hundar att apportera med... Bara Keela kvar ju... Och Keela skulle ju hållas under herrans tukt och förmaning hade jag bestämt mig för, eftersom jag tänkte tävla lite med henne. Dvs bara skickas på "rätt" apporter, inget busjagande, inga långa dagar, inget "kan själv" eller nåt annat dumt. Jaha, det blev att låna hund. Ibland Bobby, ibland Mio och det har funkat jättebra!! Vi har bl a varit på ett nytt ställe uppe i skogen - kanonkul!!

Jaktprov har den lilla svarta varit på också. Öppenklass har vi lyckats komma med på fyra gånger, och den fina (nåja...) sviten 2-2-1-2. Lite otur, lite slarv på dubbelmarkeringar och nu senast i Halmstad var det en alldeles genomblöt duva som blev vårt fall... Stora ögon på hunden - ska jag verkligen TA i den här?!?! Matte får väl skylla sig själv som apporterade varma änder dagen före och som inte tränat på kallvilt. Jaja, shit happens liksom. Surt var det i alla fall i dubbel bemärkelse ;-)

Kennelhosta har vi också drabbats av i höst. Skit och mög. Ingen apportering, ingen träning, ingen tackjakt, och framförallt INGEN RITA-KURS PÅ LIMMERHULT. Grymt besviken var jag....

Däremot tillfrisknade Keela så vi kunde åka på A-provskurs på Björkåsen - jättekul och intressant och BRA träning! Många bra saker att tänka på... inför de där A-proven som det kanske kan bli så småningom... vi får väl se....

Det har gått fyra månader nu...

....sedan min fina Minus dog.

Minus blev sjuk en tisdag i juni. På morgonpromenaden på Revingefältet gick hon en bit bakom oss andra, matlusten var sådär och hemma under dagen sov hon mestadels. På kvällen var jag iväg och höll apporteringskurs, och hundarna satt i bilen under tiden. På väg hem från kursen insåg jag plötsligt att något var väldigt, väldigt fel... Stannade bilen och tittade till hundarna, Minus satt upp och andades tungt. Åkte akut in till djursjukhuset, och väl framme där hade hon hunnit bli väldigt påverkad och hade svårt med andningen.
Röntgen visade att Minus var full av vätska, och det gick därmed inte att se något annat på röntgen. Man tömde ut en del, och Minus blev piggare (en naturlig följd av att trycket på hjärtat lättade).

Onsdag morgon hade Minus fortfarande problem med andningen, och hon sövdes för att tömmas på mer vätska, och skulle sedan röntgas för att se om man kunde hitta orsaken till hjärt/lungproblemen. Operationen gick bra, Minus vaknade - men strax därefter ringde veterinären igen och berättade att Minus plötsligt blivit akut jättedålig, och det fanns inget mer att göra.

"En stor liten hund är borta" skrev Birgitta på sin blogg. Precis så är det. Minus har lämnat ett stort tomrum efter sig - hon var en otroligt personlig liten hund med många egna åsikter, och jag saknar henne väldigt, väldigt mycket....