Vilda grisar, fasaner och en pinsam fällfångst

Igår var vi på jakt igen, fasanjakt! På första såten stod jag, Pussel och Caddie långt bak i skogen och höll koll. Matte blev arg på Pussel som tänkte dra iväg. Då höll JAG koll själv. Och tog Eget Initiativ. Jag såg en skammad fasan som jag följde efter genom granarna. Lååångt bort. Lääänge... Men jag hittade den, förstås. Fast matte var inte särskilt glad när jag till slut kom tillbaka?!

Sen hände nåt RIKTIGT pinsamt. Vi stod ute på en åker, i kanten mot en liten bäck. En fasan föll i bäcken en bra bit bort, alldeles rakt framför oss. Matte skickade mig, och jag rusade iväg. Jag sprang alldeles rakt, såg fågeln framför mig och så plötsligt - TJONG! Försökte ta fågeln, men den satt bakom galler. Och nu var det ingen fasan längre, det var en vit duva! Och jag satt... ähum.... fast liksom. Jag kom inte ut! Jag stod plötsligt inne i en BUR. Snacka om PINSAMT. Matte sa sen att det var en "Nygårdsfälla". I den är det tänkt att man ska fånga rävar och grävling och kanske nåt litet vildsvin. INTE Minusar...

Efter lunchen, där människorna fick ärtsoppa och pannkakor och jag fick en sån där god paté-hundmat på burk, så åkte vi till Möllebacken. Där stod jag och Caddie allra längst ut på vänsterkanten allra längst bort på åkern, för Wilmas husse hade sagt att det fanns vildsvin nere i skogsdungen mot ån till. När spanielsarna och drevet har börjat gå i majsen, så rusade det ut ett helt gäng med grisar med sikte på skogen! Våra mattar blev alldeles matta! Fast dom sprang ju inte ens åt vårt håll... Bobby fick däremot se dom på nära håll, häftigt tyckte han. Fast lite för stora för att apportera sa han. Sen kom den en gris till, en stor en! Caddie och jag fick INTE gå på eftersök ner mot ån, inte ens låååångt borta åt andra hållet. Nejminsann. De är fega mattarna! Fast Bobby, HAN fick eftersöka han tillsammans med sin husse. Orättvist...

När jag kom hem fick jag mat och sen sov jag hos matte i soffan större delen av kvällen :-)