...var ännu mer stilla och lugn, så den har jag inte så mycket att skriva om. Inte mer än att vi fick springa lite på Revinge som morgonrunda, och Sallytanten fick gå lös men det ångrade matte bittert - för istället för att stå och gräva efter sork som hon brukar så GICK Sally sin väg. I rask (nåja...) takt, spikrakt över fältet såg vi en vit liten prick vandra medans vi svarta fick göra några långa raka linjetag.
Lagom tills den vita pricken nådde andra sidan fältet och matte gjorde sig beredd att även hon vandra iväg och hämta hem Sally för att rädda henne från att fastna i nåt sumpigt buskage, så upptäckte nog Sally att hon var ensam, för hon vände självmant och kom tillbaka mot oss. Men oj vad hon var trött när vi kom hem! Sally fick lite extra ont-i-benen-medicin sen faktiskt, för säkerhets skull...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar