Snabbrapport APRIL

Det har hänt massor av saker nu igen. Vi har visserligen ingen Peggy längre, men vi har full rulle i alla fall. Matte har varit hos en glasögonaffär i stan och fått glasögon. Fast hon använder dom bara när hon kör bil. Men då är hon lite imponerad av hur klart och TYDLIGT det står på vägskyltarna t ex. Sen har hon varit på styrelsemöten och kurser med jobbet och massor av andra saker.

Keela har varit med matte på en del saker också. Där inte jag fått följa med... Rätt taskigt tycker jag. Fast jag har varit lite hos mattes mamma och lite hos Dobby & Epson och lite hos Labradårgrabbarna i Storstan också. Alla ställena är helt ok. För att inte säga helt superbra faktiskt!! Jag ligger i sängen överallt. Det är nödvändigt och ingår när man får förmånen att låna mig. Särskilt mycket gillar jag tempurmadrasser.

Vi har tränat ganska mycket. Eller inte precis just jag, men Keela och matte har tränat ganska mycket. Dom är rätt duktiga tror jag faktiskt. Jag är med ibland, och då utför jag Viktiga Uppgifter som att leta sorkar. Jag letar sorkar hela träningspasset. Dirigeringar tycker jag inte om. Markeringar kan jag ta några stycken. Ibland örlar jag runt och kollar lite här och lite där, och ibland så hittar jag en dummy eller en boll. Och ibland så flyttar jag på den till ett annat ställe! Då blir det svååårt för dom andra att hitta den.

En dag var matte och Keela tillsammans med Jumjum och Faxe i landet på andra sidan Öresund. Där Faxe kommer ifrån. Det gick bra. Dom hittade till Fyn fast min matte läste kartan. Det var rätt svåra uppgifter på working testet sa Keela. Som startade i öppen klass för första gången! Fast hon klarade det mesta! De fick pris, nåt som ungefär betyder "godkänt". Så hon fick ett fint ölglas. Det tog matte hand om när dom kom hem. Jumjum fick ungefär lika många poäng, och fick också ett ölglas. Faxe fegade lite och startade i nybörjarklass. Och vad hände?! Jo vet ni Faxe han VANN!! Och fick MASSOR av fina priser.

Och en hel helg var Keela och matte på kurs i Småland. Hos MIN uppfödare. Keela och Jumjum var duktiga och mattarna hade roligt hela helgen.

Och sen har vi fällt ett stort träd i trädgården. Det var bra för då kunde man både göra närsök i allt riset, och man kunde hoppa och klättra och balansera på stockarna. Det ligger kvar i trädgården. Och väntar på att Jumjum & Mios husse ska komma med motorsågen....

Ja vad har hänt mer? Jo Zimba och Robin har bott hos oss en vecka när deras matte var borta. Det är två gula Peggy-hundar.

Och Keela har startat på Labradorklubbens KM i jakt. Första gången i öppenklass! Där var nässlor så söket blev lite svårt. Keela gillar inte nässlor.... Till slut visade det sig att Keela trots nässlorna kom trea och fick en ROSETT. En gul rosett.

Hej då Peggy!

En sorglig dag idag. Nu är vi bara svarta kvar i vårat hus... ja och så matte förstås.

Keela två år

Jisses, har Dvärgen redan hunnit bli två ÅR?! Tiden går fort. Det var inte länge sen hon var en liten rälig dvärg ju...

Vårkänslor

Vi har hittat HÅLET. Trots att det låg ett kompostgaller över det, under snön... Det är rätt härligt när snön börjar försvinna. Matte hittar massor av tidigare helt försvunna udda strumpor och vi hittade Hålet! Bilden är förstås på Keela. JAG gör ju inte såna saker inte.

Idag har vi varit ute och roat oss i solen. Människorna kollade av marken till ett jaktprov, då fick jag gå med. Det var kul. Jag hittade hjortbajs. Och sorkar i snön! Där var massor av snö så det blev ingen träning där, utan vi åkte allihopa till ett annat ställe. Då fick jag sitta i bilen och VÄNTA. Aptrist alltså...

Inackordering

Vi har fått en inackordering. Han heter Jumjum och bor hos min son Mio. Fast när hans människor ska åka skidor så får inte Jumjum följa med. Töntigt va?! Och vad händer då - jo JAG ska passa honom. Jag kör den hårda men tysta stilen. Än har jag inte ens sagt ett ont ord, men han vågar inte ligga i sängen för den är MIN. Och han vågar inte gå förbi Peggy, för hon ger honom onda ögat.
Jag låter Keela underhålla honom. Två dårar kan väl roa varandra? Idag kom de på att de skulle leka ovanpå hundgårdens lilla luda, på taket?! Är man dum eller är man dum?! Keela tycker det är bästa stället i hundgården. Inte vet jag, jag ligger minsann INUTI ludan om jag mot förmodan nån gång skulle bli deporterad till Sibiri.... f´låt hundgården....

Hipp hurra på min födelsedag!!

Idag fyller jag år. Jättemånga år. Jag fick ingen tårta men matte säger att jag SKA få tårta, fast inte idag utan en annan dag. OK, det kan jag nog leva med. Jag fick ett tuggis i alla fall. Alltid något :-)

Träning i Södervidinge

Idag åkte vi till min son Mio och hans lillebror Jumjum. Faxe och Bobby och Melker och Tyson och en liten slyngel vid namn Guinness var också där. Först var det dom små dvs Faxe och Keela och Tyson som fick komma ut. Dom tränade och tränade en himla massa. Sen till slut var det ÄNTLIGEN min tur. Faxes husse släppte ut mig ur bilen och jag sprang jättejättefort ut på ängen till min matte.



Människovalpen Felicia tränade också. Mest med Faxe men lite med Keela också. Hon visslade hela tiden men det gick ju bra det också!

Min nya soffa

Jag har fått en ny soffa av en som heter likadant som matte och som jobbar på mattes jobb. Matte fick en soffa hon också. Min soffa passar mej perfekt. Hela jag får plats! Ibland nyttjar jag kuddarna som matte lägger dit, ibland inte. Matte fick hjälp av sina kompisar med att bära in sofforna, det är bra med kompisar. Dom fick äta tacos och glass som tack för hjälpen.

Snöööö....

Så här såg det ut när matte skulle köra hem från jobbet en dag för sådär en månad sedan.... snööö överallt. Eftersom matte inte gillade tanken på att bli insnöad på jobbet så körde hon hem tidigt... Det var bra, för då fick vi busa i trädgården i dagsljus!!

Tomten dök upp också! Undras var han har varit ända sen julafton?! Han var helt översnöad och hade is i skägget...

Sol å snö å träning!

I lördags var det träning hemma hos Dobby. Fast hur kul var det då?! Jag fick vara inne hos Epson, bara Pussel och Keela fick gå ut. Där träffade dom Dobby och så Labradårgrabbarna alltså Bobby, Faxe och Melker. De tränade linjetag till olika punkter och det gick jättebra, och sen gjorde dom linjetag från en kulle, ner över en av punkterna, genom ris, genom buskage och upp på nästa kulle. Dobby tyckte det var skitsvårt, men sen när människorna gjorde om det och gick tillbaka nerför kullen, genom buskaget, genom riset och upp på den första kullen igen - ja då fattade Dobby också. Sen fick dom springa och springa och springa och det var skitkul förutom att Melker kärade ner sig i Keela och det tyckte inte Keela var så himla kul. Fast hon springer ju fortare än Melker så det gjorde ingenting.

Jag är väldigt frisk

Jag vill bara meddela att jag är väldigt frisk i benet och har inte ont alls. Så det där med lugna promenader tycker jag INTE om. Vi fick springa lite på Revingefältet idag, precis innan det blev helt mörkt. Eller nä jag fick ju inte springa utan bara gå fint vid sidan. Så när mattes telefon ringde så SPRANG jag. Det luktade kanin överallt...

Men matte blev så arg så arg så arg så - nä, vi pratar inte mer om det här...

Istället så mulade jag Pussel rejält. Pang ner i snön med henne bara. Keela fick sig en omgång hon också.

Tolv eller tretton, fast vem bryr sig?!

Min matte är tidvis synnerligen förvirrad. Våran Peggy, goldentanten alltså, fyller 12 år i maj. Fast det gör hon inte längre. För nu ska hon plötsligt fylla TRETTON år i maj?!

Matte fick plocka fram stamtavlan och kontrollera. 97-05-02, det blir faktiskt 13 år. Och inte 12 som matte säger till alla människor.

Alltså fyllde Peggy inte heller 11 i våras, utan hon fyllde faktiskt 12 då. Och inte 11 som matte sagt till alla människor.

Hmmm.... då ÄR det kanske inte så konstigt trots allt att goldentanten inte hör så värst mycket och är lite knickig i benen....

Men JAG, jag håller minnsann reda på att JAG fyller snart 10 år. Då vill jag ha kalas och bjuda alla mina vänner på tårta!! Eller fast nä, dom kan få kex så tar jag tårtan :-)

Söndagsjakt på Slottet!

Det var kallt och blåsigt och snö på marken och is på vattnet, men jag och Keela packade in oss i bilen med våran matte. Och massor av filtar och täcken och overaller och sånt förstås. Först fick jag sitta i bilen med Mio. Aptrist. Väldigt Aptrist. Men SEN fick jag komma med ut! Vi fick först gå genom ett område med salix där dom hade jagat på förmiddagen, och Jumjum hade sett grisar - så nära att hans matte vände och sprang! Keela såg dock inga grisar, för hon hade span på en hare sa hon.

Ja i alla fall fick vi gå igenom all salixen. Jag fick gå i koppel. Fattar inte varför faktiskt?! Alla klappade och tjoade och hade sig. Sen gick vi över ank-apporteringsängen, runt dammen och ut på ett risigt hygge, där jag och matte fick stå längst bak för specialuppdrag - ta långflygande skammade fasaner. Suuuperbra uppgift tycker jag! Fast sen kom där två skyttar också, och dom sköt BRA. Gissa om jag hämtade fasaner... ojojoj... Jag fick kalla på Mio som fick komma och hjälpa till också. Sen hände nåt hemskt. Det gjorde JÄTTEONT i benet, så jag SKREK. Och matte blev dödsnervös när jag kom linkande, och släpade ena bakbenet som jag inte kunde stå på. För det gjorde JÄTTEONT. Och fasanerna fortsatte trilla runt oss.... Matte hon klappade och kände och klämde och jag var väääldigt ynklig. Fast sen kunde jag gå igen. Fick hämta några fasaner till, och sen när det blev avblåst så kom det fler hundar och hjälpte oss söka igenom hela ängen och lite till. Mio är ju min son, och visade rätta takter genom att gå lååångt bort och söööka väldigt noga och han hittade flera fasaner - DUKTIG MIO!! Nu när jag inte själv kunde (inte fick rättare sagt...) söka där lååångt borta.

Jaha, sen var det slutapporterat och den där Keela fick gå ut på sista drevet, i parken. Värdelöst. Då gjorde det ju inte ont i benet längre ju!! Och trots att det var snålblåst och kallt ute så blev det en kalasfin fasanjakt sa människorna!! När vi kom hem fick jag mat och en rimadyl och sen gick jag och la mig. Sov hela kvällen och hela natten.

I morse var jag litta stel i benet och matte blev jättenervös igen. Så jag fick åka till Tant Kerstin på kvällen. Hon kände och klämde och sa att knät kändes helt och fint men att muskeln i låret hade fått en ordentlig smäll (jaa, det gjorde JÄTTEONT när hon klämde på mej!!) och att jag skulle få äta piller varje morgon och kväll i tre veckor och bara gå KORTA promenader. Värdelöst trist alltså....

Matte säger att snart är det vår. Så jag slänger in en bild från sandtaget i Tvedöra i april-09. Nu är det fruset överallt så man kan inte bada, men SNART!!

Apporteringsbilder

Många fiiina fasaner på släpet. Jag gillar fasaner :-)

Här sitter jag och väntar. Är helt redo för att ta hand om fasanerna som trillar ner. Ett extra plus är det om de faller så att jag måste LETA efter dom!

Här står vi i Parken vid Slottet och luften är full av fasaner!


Det här är Bengt och Semlan. Bengan han tjatar å tjatar så väldigt, så jag var liksom bara tvungen att återuppta skrivandet i bloggen...

Keela apporterar. Eller ska jag säga "Keela dränker fasan i Ån"?! Suck... ungdomar....

Nytt år, nya tider, nya inlägg, nya fasaner...

Jodå, jag lever. Fast jag har inte skrivit på jättejättelänge.... Hela hösten gick så fort liksom. Först mådde jag inte riktigt bra, så jag fick vara en dag på sjukhuset. Där stack dom mej i nacken och sen minns jag inte nåt förrän matte hämtade mig. Jag var tvungen att ha tratt på mig - fast den tog jag av. Så det blev t-shirt istället. Dom tog bort nåt ur min mage tror jag. Nu mår jag jättebra och är jättepigg.

Det som var aptrist var att jag inte fick vara med och apportera!! Första gången blev till jul, förskräckligt faktiskt. Ja fast det var jättekul att apportera. Jag gillar fasaner. Mindre kul var att Keela var med också. Jag blev tvungen att ta lite Eget Initiativ, för tänk om den där dvärgen fått apportera allt!!


På julafton var det kul. Jag fick tuggis. Det kom en jultomte till oss, han var jättesnäll och jag ville bli klappad hela tiden! Inte så konstigt - jag känner honom ju. Fattar bara inte varför han hade en massa vitt i ansiktet och skrämde Elliot?! Sen fick jag lite julskinka.

Sen har jag fått vara med och träna lite här och där. Det är kul. Ibland har vi varit i Arrie och ibland hos Jessica på revinge och ibland här hemma och tja, jag följer med var det än blir! Det är mest Keela som blir tränad förstås. Jag behöver ju inte det, jag är duktig redan ju!

Som idag, när vi var vid Svarta Hål tillsammans med Mio, Jumjum, Faxe, Melker, bobby och Triss. Då fick alla tränas utom Melker och jag som mest drällde runt typ. Fick leta lite tennisbollar och fick några supersvåra markeringar också. Alla grabbarna var mest intresserade av Keela som (nästan) slutat löpa. Töntar!

Okejdå - hon fixade det...

I torsdags fick jag sitta i bilen när Pussel var ute och apporterade på Slottet vid ån. Dödstrist alltså! Och på kvällen följde alla labradårgrabbarna med hem till mitt hus. Det blev vääldigt trångt i mattes säng.....

Och i går lunch kom matte hem från jobbet, lastade in oss ALLA i bilen (flyra bak, tre i baksätet fast jag klev förstås fram rätt fort) och vi fick sitta och vänta i bilen medans matte jobbade på sitt jobb.... Och sen åkte vi till Dagstorp! Det är en kyrka som ligger högt uppe på en kulle, och bakom kullen finns det fina träningsmarker. Min kompis Tyson bor där. Tyvärr fick inte jag gå med ut, utan det var den där dvärgen som skulle göra ett nytt försök i nybörjarklass! Snälle farbror Bosse dömde - och han hade gjort ett jättekul prov med markering ner i en damm med en stor vall runt om, och ett sök som jag blev lite avundsjuk på faktiskt...

Keela fick starta sist eftersom matte var tvungen att vara på jobbet en stund på eftermiddagen... Matte var jättejättenervös. Och tja, vad ska man säga?! Keela hon sprang och sprang och sprang, det gick jättefort och däremellan gjorde hon en kullerbytta där hon hittade ett vilt! Alla vilten höll hon i vingen eller med framtänderna, matte höll på att gråta. Det gjorde farbror Bosse också... Markeringarna skötte hon dock jättefint, även om hon (som alla andra) försvann över dammkanten och var osynlig för matte...

Vid prisutdelningen fick Keela ett förstapris!! Och matte blev jättejätteglad!! Fast hon har aldrig sett Keela springa såååå fort någon gång i hela sitt liv.... Ingen annan i publiken heller tror jag :-)

AJ AJ AJ AJ!

Jag är skadad. Det är VÄLDIGT synd om mej just nu.

Igår kväll när jag låg och sov i biabädden och bara skulle vända på mej, så fick jag plötsligt jätteont i foten!! Jag skrek så matte hoppade högt. Sen klämde och kände hon men såg ingenting, och då skrek jag en gång till. Då såg matte var det var fel: På foten. Ena klon stod rakt upp och det gjorde jätteJÄTTEont!!! Jag fick ligga på rygg i snurrfåtöljen och blev OPERERAD - människorna lyste med ficklampa och så vred dom loss hela klon - det var JÄTTEHEMSKT! Sen tvättade dom och hade sig. Efter det gick jag in och la mig i mattes säng...

Och det värsta är inte att det gör ont i foten - det allra värsta är att JAG fick vara HEMMA när Pussel och Keela och matte åkte på apportering på Slottet vid Havet.

Mohahaha - tillåt mig småle....

Den där dvärgen vi har, den är inte så lite dum den.... Idag åkte matte och jag till skogen. Keela var också med. Jag fick träffa min brorsdotter, som fick ett förstapris. Det var nämligen jaktprov i skogen. Men jag fick inte vara med. Det var bara för små dumma hundar nämligen, inte för såna elithundar som jag!

Vi fick vänta jättelänge tills det äntligen var Keelas tur. Och just när det är dags så blir det förstås ösregn. Menmen, det gjorde inte Keela nåt. Två markeringar i vassen, och sen en på land. Då tittade hon på vattnet, men matte lyckades få henne att se markeringen i alla fall.
Sen var det sök. Keela sprang jättefort och täckte hela marken och lite till... Fast näsan var med i alla fall, för när Keela hittade en kråka så stängde hon inte av näsan utan hon hittade en trut på vägen in. Och den tyckte hon var mycket finare. Så hon slängde kråkan och tog truten istället... och det får man INTE göra. Då får man inget förstapris nämligen.

Att hon tog alla apporterna, lämnade allt till matte utan att lägga nåt på marken, och inte bollade eller tappade fåglarna eller ens bytte grepp en endaste gång - det var en klen tröst för matte som fick åka hem med ett andrapris...

Jaja, sådär hade JAG aldrig gjort. Sådetså. Typiskt dvärgar....

Innan det var slut fick jag agera sparringpartner åt sista hunden, som skulle sitta passiv vid vattnet. Så jag fick apportera de två enkelmarkeringarna i vassen. Jag spikade dom - dödsenkelt ju. Tittade lite extra på skytten, men det kom inga fler skott. Var ju beredd på en trippel, men icke.

Ny månad

Hej på er - nu är det en helt ny månad som heter september. Det är en bra månad, för alla roliga andjakter börjar liksom i slutet av augusti och sen är det jättejättemycket änder överallt i september och matte måste vara ledig från jobbet minst en dag i veckan för att jag ska kunna åka på såna där roliga andjakter!! Mattes chef sa att jamen det är självklart att matte ska ha semester och skrev glatt på hennes semesteransökningar. Fast kan den där chefen verkligen ha godkänt fyradagarsvecka i drygt två månader?!?!

Dvärgen har fått vara med på jakt flera gånger tyvärr. Förra hösten satt hon ju i bilen tillsammans med sin kompis Faxe på alla jakterna, fick på sin höjd komma ut och kissa på lunchen. Men nu!! Keela har varit ute flera gånger, och så har JAG fått sitta i bilen istället!! Rent chockerande hemskt faktiskt. Fast det beror mest på att jag har varit hos doktorn, och hon stack mej i benet och det var jättehemskt och sen så hoppade jag ner från bordet men då blev matte arg så jag fick hoppa upp igen. Sen såg jag en katt genom fönstret. Och sen fick jag massor av frolic av den snälla sköterskan. Jag var väldigt fin och frisk och välmusklad och jämnt musklad och i otroligt gott skick för att vara nio år sa dom! För att inte tala om hur fantastiskt SNYGG dom tyckte jag var :-) Matte hummade mest och sa att jag faktiskt inte alls var riktigt frisk... Och det visade sig att jag hade fått tillbaka den där dumma fästingsjukan... så nu får jag medicin. Fast eftersom jag inte är så särskilt sjuk så fick jag vara med på jakterna i alla fall, sa veterinären. Fast jag får inte överanstränga mig...

Fler dagar i Råå

Efter en kort vända hem (matte behövde rena kläder) då vi också klippte gräset (skittrist, då får man vara inlåst i hundgården) och oljade trädäcket (eller alltså började, för det började förstås regna - vet ni vilken äcklig sörja det blir av träolja och regn? Man halkar i det...) så åkte vi tillbaka till Råå. Där finns massor av barnleksaker. En del av dem blir hundleksaker efter ett tag. Keela har hittat några fina träklotsar och plastspadar som inte längre ser ut som de såg ut innan hon hittade dom...

Där finns också lite bollar och mjuka djur och ett tjockt rep med knutar som hänger i ett träd. Fantastiskt!! sa Keela. Tja, vissa är lättroade... hon lekte med sig själv och repet en hel eftermiddag, och hängde och slängde som den värsta pitbull!




Den stora bollen är faktiskt fortfarande hel. Keela rusar runt med den genom hela trädgården. När den kommer in bakom trädgårdssoffan så får matte hjälpa Keela att ta ut den. Jag har försökt apportera den ett par ggr (jag är inte så mkt för fotboll...) men då skriker matte att jag inte får bita i den. Hur apporterar man ngt utan att bita i det?!
Peggy vill rulla sig på alla bollar. Det går inte med en fotboll. Då vaktar hon den istället så INGEN annan får ta den.


En kväll kom Labradårgrabbarna på besök. Då lekte Keela och Faxe halva natten. Sen vaknade dom (och alla vi andra) synnerligen pigga och glada klockan halv sju på morgonen. Då var matte INTE glad. Till slut gick hon upp och gav oss alla frukost, sen fick vi order om att SOVA en timme till. Jaja, ok då. Dagen efter åkte matte till IKEA och handlade rullgardiner till fönstrena i Råå. Mörka rullgardiner, såna som stänger ute morgonljuset....