Den där dvärgen vi har, den är inte så lite dum den.... Idag åkte matte och jag till skogen. Keela var också med. Jag fick träffa min brorsdotter, som fick ett förstapris. Det var nämligen jaktprov i skogen. Men jag fick inte vara med. Det var bara för små dumma hundar nämligen, inte för såna elithundar som jag!
Vi fick vänta jättelänge tills det äntligen var Keelas tur. Och just när det är dags så blir det förstås ösregn. Menmen, det gjorde inte Keela nåt. Två markeringar i vassen, och sen en på land. Då tittade hon på vattnet, men matte lyckades få henne att se markeringen i alla fall.
Sen var det sök. Keela sprang jättefort och täckte hela marken och lite till... Fast näsan var med i alla fall, för när Keela hittade en kråka så stängde hon inte av näsan utan hon hittade en trut på vägen in. Och den tyckte hon var mycket finare. Så hon slängde kråkan och tog truten istället... och det får man INTE göra. Då får man inget förstapris nämligen.
Att hon tog alla apporterna, lämnade allt till matte utan att lägga nåt på marken, och inte bollade eller tappade fåglarna eller ens bytte grepp en endaste gång - det var en klen tröst för matte som fick åka hem med ett andrapris...
Jaja, sådär hade JAG aldrig gjort. Sådetså. Typiskt dvärgar....
Innan det var slut fick jag agera sparringpartner åt sista hunden, som skulle sitta passiv vid vattnet. Så jag fick apportera de två enkelmarkeringarna i vassen. Jag spikade dom - dödsenkelt ju. Tittade lite extra på skytten, men det kom inga fler skott. Var ju beredd på en trippel, men icke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar