Den tog jag i morse. Först stötte jag två rådjur, fast dom var på innansidan av vår snälla granne Anna-Gretas staket. Insåg min begränsning, och lullade glatt vidare. Åt lite hästskit på stigen också, i farten liksom så det inte skulle synas så tydligt. Matte gillar nämligen inte hästskit.
Väl nere på Kaninlandet (varför det nu heter så - jag har ALDRIG sett nån kanin där!!!) så hittade jag dock en hare som jag motionerade en bit. Tyvärr såg matte det på ett tidigt stadium, och tjoade på mig. Och eftersom det gäller att invagga sin människa i trygghet och förvissning (hehe...) om att man alltid lyder, så vände jag direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar