Jaktprov!

Jag har varit på JAKTPROV. Det var jättekul. Först åkte vi till matte och jag till mattes Pappa och Brita i Kalmar, som resesällskap hade jag Lipton och hans matte också. Där är jättebra för man får så god MAT. Och så mycket man vill ha!! Ja om inte matte hade varit med och sagt stopp alltså... så det blev inte sådär jättemycket tyvärr...

När vi hade sovit där (och ätit frukost med goda rester i!!) så åkte vi ut i skogen, till Oskarshamn. Där fick vi vänta jättelänge, och sen var det min tur. Det var jättekul i början, jag startade i stor stil och fixade en markering i vassen, och sen ett närsök i vassen, och en dubbelmarkering långt ute bakom vassen vid en båt och sen ett närsök till. Plättlätt var det :-) Två dubbelmarkeringar på en äng, men först skulle vi ta varsin dirigering. Fast nu började det krångliga... Matte skickade mig, jag drogs lite till en markering, stoppsignal, jag tvärnitade (jodå!!), ut, stopp, ut igen. Rakt mot stenen, det såg sååå snyggt ut!! Fast jag missade dummien. Jag letade och letade, och drog mig sen in i skogen till vänster. Fick jag inte sa matte, ut igen, ut mot höger, fel håll sa matte, ojojoj så fel allting blev. Jag vet inte HUR länge jag höll på innan jag ÄNTLIGEN hittade dummien som låg uppe på en sten.

Ja sen kan ni kanske lista ut vad som hände. Markeringen kom jag bara ihåg ungefär var den låg, så matte fick hjälpa mig. På båda... Sen var det sök. Min paradgren, och det var alldeles utmärkt sa domaren. Sen var det bara vattendirigeringen kvar. Den pratar vi inte om längre säger matte. Men jag kan berätta! Vi stod 15 meter upp i en backen, matte skickade mig på "UT" och jag rusade ner för backen och ut i vattnet sådär 2 meter, tvärvände vänster in i vassen - och sen såg matte inte mej mer. Och som ni vet så HÖR man inte sin matte när man simmar i vass. Hur mycket hon än skriker och visslar... När jag simmat i vassen längs strandkanten sådär 50-60 meter eller nåt så hittade jag en båt. I båten låg det dummiesar. Jag hoppade i båten, då hörde jag mattes visslingar och rop. Men då tänkte jag att va f-n, jag tar en dummie med mig och springer hem med den, hon brukar bli glad då! Så det gjorde jag. Men hon blev inte så glad...

Domaren skällde på matte sen. HUR kunde hon "tappa bort" en sån himla fin, lydig och duktig hund (OBS det var MEJ han pratade om!!!!!!!!)?? TVÅ gånger dessutom!!!

Sen körde matte och Lena hem, 40 mil enkel väg med en nolla i bagaget. Jag sov gott i alla fall :-)