Sol å snö å träning!

I lördags var det träning hemma hos Dobby. Fast hur kul var det då?! Jag fick vara inne hos Epson, bara Pussel och Keela fick gå ut. Där träffade dom Dobby och så Labradårgrabbarna alltså Bobby, Faxe och Melker. De tränade linjetag till olika punkter och det gick jättebra, och sen gjorde dom linjetag från en kulle, ner över en av punkterna, genom ris, genom buskage och upp på nästa kulle. Dobby tyckte det var skitsvårt, men sen när människorna gjorde om det och gick tillbaka nerför kullen, genom buskaget, genom riset och upp på den första kullen igen - ja då fattade Dobby också. Sen fick dom springa och springa och springa och det var skitkul förutom att Melker kärade ner sig i Keela och det tyckte inte Keela var så himla kul. Fast hon springer ju fortare än Melker så det gjorde ingenting.

Jag är väldigt frisk

Jag vill bara meddela att jag är väldigt frisk i benet och har inte ont alls. Så det där med lugna promenader tycker jag INTE om. Vi fick springa lite på Revingefältet idag, precis innan det blev helt mörkt. Eller nä jag fick ju inte springa utan bara gå fint vid sidan. Så när mattes telefon ringde så SPRANG jag. Det luktade kanin överallt...

Men matte blev så arg så arg så arg så - nä, vi pratar inte mer om det här...

Istället så mulade jag Pussel rejält. Pang ner i snön med henne bara. Keela fick sig en omgång hon också.

Tolv eller tretton, fast vem bryr sig?!

Min matte är tidvis synnerligen förvirrad. Våran Peggy, goldentanten alltså, fyller 12 år i maj. Fast det gör hon inte längre. För nu ska hon plötsligt fylla TRETTON år i maj?!

Matte fick plocka fram stamtavlan och kontrollera. 97-05-02, det blir faktiskt 13 år. Och inte 12 som matte säger till alla människor.

Alltså fyllde Peggy inte heller 11 i våras, utan hon fyllde faktiskt 12 då. Och inte 11 som matte sagt till alla människor.

Hmmm.... då ÄR det kanske inte så konstigt trots allt att goldentanten inte hör så värst mycket och är lite knickig i benen....

Men JAG, jag håller minnsann reda på att JAG fyller snart 10 år. Då vill jag ha kalas och bjuda alla mina vänner på tårta!! Eller fast nä, dom kan få kex så tar jag tårtan :-)

Söndagsjakt på Slottet!

Det var kallt och blåsigt och snö på marken och is på vattnet, men jag och Keela packade in oss i bilen med våran matte. Och massor av filtar och täcken och overaller och sånt förstås. Först fick jag sitta i bilen med Mio. Aptrist. Väldigt Aptrist. Men SEN fick jag komma med ut! Vi fick först gå genom ett område med salix där dom hade jagat på förmiddagen, och Jumjum hade sett grisar - så nära att hans matte vände och sprang! Keela såg dock inga grisar, för hon hade span på en hare sa hon.

Ja i alla fall fick vi gå igenom all salixen. Jag fick gå i koppel. Fattar inte varför faktiskt?! Alla klappade och tjoade och hade sig. Sen gick vi över ank-apporteringsängen, runt dammen och ut på ett risigt hygge, där jag och matte fick stå längst bak för specialuppdrag - ta långflygande skammade fasaner. Suuuperbra uppgift tycker jag! Fast sen kom där två skyttar också, och dom sköt BRA. Gissa om jag hämtade fasaner... ojojoj... Jag fick kalla på Mio som fick komma och hjälpa till också. Sen hände nåt hemskt. Det gjorde JÄTTEONT i benet, så jag SKREK. Och matte blev dödsnervös när jag kom linkande, och släpade ena bakbenet som jag inte kunde stå på. För det gjorde JÄTTEONT. Och fasanerna fortsatte trilla runt oss.... Matte hon klappade och kände och klämde och jag var väääldigt ynklig. Fast sen kunde jag gå igen. Fick hämta några fasaner till, och sen när det blev avblåst så kom det fler hundar och hjälpte oss söka igenom hela ängen och lite till. Mio är ju min son, och visade rätta takter genom att gå lååångt bort och söööka väldigt noga och han hittade flera fasaner - DUKTIG MIO!! Nu när jag inte själv kunde (inte fick rättare sagt...) söka där lååångt borta.

Jaha, sen var det slutapporterat och den där Keela fick gå ut på sista drevet, i parken. Värdelöst. Då gjorde det ju inte ont i benet längre ju!! Och trots att det var snålblåst och kallt ute så blev det en kalasfin fasanjakt sa människorna!! När vi kom hem fick jag mat och en rimadyl och sen gick jag och la mig. Sov hela kvällen och hela natten.

I morse var jag litta stel i benet och matte blev jättenervös igen. Så jag fick åka till Tant Kerstin på kvällen. Hon kände och klämde och sa att knät kändes helt och fint men att muskeln i låret hade fått en ordentlig smäll (jaa, det gjorde JÄTTEONT när hon klämde på mej!!) och att jag skulle få äta piller varje morgon och kväll i tre veckor och bara gå KORTA promenader. Värdelöst trist alltså....

Matte säger att snart är det vår. Så jag slänger in en bild från sandtaget i Tvedöra i april-09. Nu är det fruset överallt så man kan inte bada, men SNART!!

Apporteringsbilder

Många fiiina fasaner på släpet. Jag gillar fasaner :-)

Här sitter jag och väntar. Är helt redo för att ta hand om fasanerna som trillar ner. Ett extra plus är det om de faller så att jag måste LETA efter dom!

Här står vi i Parken vid Slottet och luften är full av fasaner!


Det här är Bengt och Semlan. Bengan han tjatar å tjatar så väldigt, så jag var liksom bara tvungen att återuppta skrivandet i bloggen...

Keela apporterar. Eller ska jag säga "Keela dränker fasan i Ån"?! Suck... ungdomar....

Nytt år, nya tider, nya inlägg, nya fasaner...

Jodå, jag lever. Fast jag har inte skrivit på jättejättelänge.... Hela hösten gick så fort liksom. Först mådde jag inte riktigt bra, så jag fick vara en dag på sjukhuset. Där stack dom mej i nacken och sen minns jag inte nåt förrän matte hämtade mig. Jag var tvungen att ha tratt på mig - fast den tog jag av. Så det blev t-shirt istället. Dom tog bort nåt ur min mage tror jag. Nu mår jag jättebra och är jättepigg.

Det som var aptrist var att jag inte fick vara med och apportera!! Första gången blev till jul, förskräckligt faktiskt. Ja fast det var jättekul att apportera. Jag gillar fasaner. Mindre kul var att Keela var med också. Jag blev tvungen att ta lite Eget Initiativ, för tänk om den där dvärgen fått apportera allt!!


På julafton var det kul. Jag fick tuggis. Det kom en jultomte till oss, han var jättesnäll och jag ville bli klappad hela tiden! Inte så konstigt - jag känner honom ju. Fattar bara inte varför han hade en massa vitt i ansiktet och skrämde Elliot?! Sen fick jag lite julskinka.

Sen har jag fått vara med och träna lite här och där. Det är kul. Ibland har vi varit i Arrie och ibland hos Jessica på revinge och ibland här hemma och tja, jag följer med var det än blir! Det är mest Keela som blir tränad förstås. Jag behöver ju inte det, jag är duktig redan ju!

Som idag, när vi var vid Svarta Hål tillsammans med Mio, Jumjum, Faxe, Melker, bobby och Triss. Då fick alla tränas utom Melker och jag som mest drällde runt typ. Fick leta lite tennisbollar och fick några supersvåra markeringar också. Alla grabbarna var mest intresserade av Keela som (nästan) slutat löpa. Töntar!