Pussel och Fasanerna

Idag fick bara Pussel följa med till Slottet. TRIST! Det är ju JAG som är fasanspecialisten, eller hur?
Bara för att jag har lite ont i benet???? Jäkla skit alltså. Solen sken och alla var glada och fasanerna flög och människorna fick god mat och så pratar vi inte mer om det. Punkt.

En hel helg utan jakt?!

Jo, så är det. Helt jaktledigt. Ganska otroligt faktiskt... Tur i oturen eftersom jag har lite ont i benet är det ju förstås!

I lördags hade människorna träning för fullt! Först var det dvärgträning med Dobby, Faxe, Jill och Keela. Alla fyra var jätteduktiga, fast det var snö på marken - jaja, nybörjartur eller nåt om ni frågar mig. Jag fick vara inne i Jessicas hus hos Epson och Cosmo under tiden. Sen gick människorna in och fikade (vilket verkar vara en mycket central del i hundträning för människor???) och efteråt gick de ut igen med Pussel, Bobby, Epson och Jetta. Dom var också duktiga, berättade Pussel. De fick göra långa markeringar ner i torrt gräs och linjetag långt bort. Fast det kom en promenerande spaniel och snodde en linjetagsdummie.

Människorna var nog inte riktigt nöjda med dvärgträningen, för i söndags tränade dom med dom där dvärgarna igen! Det var Faxe och Keela och Jazz och Jill. Sam var med också och klippte gräs. Sen åt vi middag hos Labradårgrabbarna.

Besök hos Lasertanten

Häromkvällen var jag hos Lasertanten Camilla. Jag hade ju lite ont i benet, och Tant Camilla kan fixa sånt. Hon hittade en sträckning i en liten muskel ovanför armbågen, ungefär motsvarande triceps hos tvåbeningar. Det är en liten muskel som ligger inbäddad bakom två andra större muskler, men den går ända upp och fäster i nacken.

Tant Camilla är snäll. En hel timme låg jag i hennes knä på filten på golvet, och först klämde och kände och tryckte hon, och sen körde hon med laserapparaten. Det är både skönt och lite läskigt. Ibland när det känns som hon tänker elda upp en, så försöker jag komma undan genom att åla och kråla lite. Fast då brukar hon ta från andra hållet liksom... Efteråt kändes det jättebra! Då satt jag i Camillas knä en stund, och pussade på henne. Matte berättade att jag inte brukar pussa på vem som helst, så Camilla skulle känna sig hedrad :-)

Och sen hittade jag korv på skrivbordet! Fick dock bara EN bit, lite snålt tycker jag. Matte fick förhållningsregler också, en sträckning är inte så farligt fast man måste låta det läka ut, och jag fick inte busa och springa och inte hoppa upp och ner i möblerna (men jag sover i sängen, så det så!!) och inte hoppa ut ur bilen själv och såna grejor. Vilken TUR att det inte är nån jakt i helgen!!

DET VAR INTE JAG!!!

Jag lovar. Helt oskyldig!! Jag GÖR faktiskt inga såna dumheter.



Jag är inte skyldig till det här heller! Så det så. Men jag vet vem det är..... Någons veckopeng är indragen för låååång tid framöver. Minst till påsk. Eller hur dyr nu en biabädd och en skurmopp kan vara. Matte bar in och ställde upp den stora buren - den lilla apan ska alltså sitta fängslad en tid framöver. Rätt åt henne. Ha!

Fynd i skogen!

Precis innan solen försvann alldeles idag så kom labradårgrabbarna på besök samtidigt som matte kom hem från jobbet. Snabbt in i bilen och ut på Revingefältet - det var ingen annan där alls i mörkret, så vi fick SPRINGA. Faxe, Keela och Pussel sprang precis hela tiden. Fort. Vi gick inte in i skogen för människorna tycker att där är kladdigt och lerigt och en bäck och man ser inte svarta hundar i svart skog. Äsch. Mot slutet av rundan så kom jag med ett Fint Fynd till min matte - ett helt ben med päls och fot!!

Oj... sa matte, en rådjursklöv... ähum...det är nog någon som har lagt spår till sin hund....

SLÄPP den, sa hon. Mitt fynd?! Släppa?! Jodå, jag fick minsann lämna Fyndet på stigen. Jag som tänkte ta den med hem ju!! Sen sa hon att man inte fick lov att ta klövar som låg i skogen. Och att nu är det nån stackars hund som inte hittar slutet på sitt spår... Piiinsamt, sa matte. Hoppas verkligen ingen såg dig! Äsch. Det var ju mörkt så ingen såg mig. Tur att man har näsan med sig :-)

Sen var det marsch in i bilarna och vi åkte hem och åt kvällsmat. Matskålarna räckte inte till sju så Pussel fick äta ur en kastrull.

Jodå, jag lever.

Fast det har hänt sådär ungefär tusen miljoner saker sen jag skrev sist. Massor av apportering förstås. En eftermiddag fick jag följa med till Slottet vid Ån, fast min matte var inte med. Nä hon och Dvärgen åkte till Limmerhult på Dvärgträff. Hur nu det kan vara kuligare än jakt, det fattar då inte jag inte.
Så jag fick åka dit med Bobby och Bobbys husse! Mio, Jumjum och deras matte var där också. Det var SKITKUL!! Fast... Bobbys husse tyckte inte det var lika kul. I början på jakten skickade han mig bakåt på en skammad anka, och jag letade och letade och letade och letade och letade och plötsligt (tja, dom säger det tog nån timme, men det tror jag då rakt inte?!) så kom jag fram på andra sidan ån och då simmade jag tillbaka och lämnade jag av ankan till Mios matte. Och sen försvann jag igen. När jag dök upp igen så satte människan KOPPEL på mig. Och sen var jakten slut. Men då var Bobbys husse ute och letade efter mig... Äh, jag ARBETADE ju bara med VIKTIGA saker ju! Skammade ankor ÄR viktiga, eller hur??


Jag har varit på fasanjakt också tillsammans med Bobby, utan matte. Fasaner är bara såååå roliga!! Fast när matte hämtade mig på kvällen så hade jag alldeles ont i benet. Bobbys husse sa att jag sprang väldigt mycket. Så mycket får jag inte springa när jag är med matte. Tyärr.

I söndags nr vi var på jakt på Slottet vid havet, så fick jag bara vara med ute på eftermiddagen. Bara för att jag hade lite ont i benet??? Den jädrans Pusselhunden fick ta över MITT arbete. Jaja, det gick väl rätt bra. Förutom att Bobby försvann i mossen. Så våra människor fick stanna kvar och leta efter honom. Men matte hittade honom och satte koppel på. Så vi kom lite försent till sista dammen. Typiskt va?!