Jag ska bli filmstjärna!!

Jag har inte berättat det tidigare, för jag var rädd att ni alla andra skulle bli lite avundsjuka liksom... :-)

Häromveckan när vi var på jakt på Slottet i Skogen, så var där en filmfotograf med också. När vi stod vid den roliga dammen med dom täta granarna så blev jag filmad hela tiden!!!

Här ser ni!! Han filmade heeela tiden :-) Jaja, han fick ju filma lite på skytten också förstås. Jag hoppas bara han inte filmade Pusselhunden utan MIG!! Matte har för sig att det inte är precis just MIG som han skulle filma, men det tror jag inte på. Varför skulle han annars filma?!?

Dvärgen på kurs!

Dvärgen har börjat gå på valpkurs, tillsammans med alla andra dvärgarna i bekantskapskretsen... Tror ni verkligen det hjälper??

I söndags tog det dock priset. Mios matte hade fixat så att en dansk Tant kom hit och skulle träna, först var det dvärgarna som fick vara ute hela förmiddagen och sen på eftermiddagen dom lite mer duktiga.

Våran dvärg var duktig sa matte. Först fick dom göra lite lydnad på gräsmattan och sen var det närsöksövningar i högt gräs. Och sen fick dom gå ut i betorna hela gänget. Dvärgar är inte så stora så de försvann nästan hela gänget! (Synd att mattarna hade dem i koppel hehe...). Det var bara Alfons som har så långa ben att han syntes :-) Nåja, de fick testa på att bara förflytta sig på linje i grönskan, och sen göra linjetag i betraderna, och närsök, och skott, och markeringar i närsöksområdet. ALLA fixade det, fast dom bara är dvärgar!!

Sen var det lunch. Och jag fick fortsätta ligga i bilen....

På eftermiddagen gick de stora ut. Men jag fick stanna i bilen... Matte behövde inte kasta dummiesar till mångas stora glädje (jo, hon ÄR kass på det faktiskt) så hon gick runt och fotograferade istället.

Det var en jättetrevlig dag med många kloka övningar och diskussioner, sa matte som har fått mycket att fundera på! Inte vet jag, jag satt ju bara i bilen. Blä.

Dvärgen kan apportera!

Vi var som vanligt på apportering i helgen. Kul var det :-) I fredags var matte lite arg, men i lördags var hon glad igen... Hon uppskattade inte mina egna initiativ bland betorna sa hon. Jag var bara lite avundsjuk för att hon fick lunch på slottet och inte jag!!

Nåväl, i lördags var vi på Slottet i Skogen, och även Pusslet var lite duktig faktiskt. Bland granarna fick vi stå bakom en sån där riktigt BRA skytt, en som som träffar jättemycket. Jag gillar såna. Han sa dessutom att jag var duktig = ännu trevligare människa :-) Pussel och jag hade fullt upp hela tiden!

Efteråt fick Dvärgen prova på att apportera. Både hon och Faxe tog den lilla krickan och sprang FORT hem till sina människor. Ack ja... Det är väl inget svårt heller??

Jaktprov!!

Jag och Ducken åkte långt bort förra lördagen. Våra människor följde också med. Och dvärgarna, både hans och min fick av nån märklig anledning följa med. Vi fick gå upp och äta frukost jättejättetidigt, och sen åkte vi ut i skogen! Jag kände redan från början att det var nåt speciellt på gång, matte blir lite annorlunda och så där...

Jag fick BÖRJA!! Jag och en flattetik, först hälsade mattarna på en dansk farbror och sen så satte det roliga igång. Är dock inte helt säker på om matte tyckte det var lika kul. Flatten fick vattenmarkeringar, men först fick jag en vattendirigering. Mardrömsstart enligt matte. Helt ok tyckte jag. Man skulle simma rakt ut i sjön och sen in bakom lite ris som låg i vattnet, nä varför det - jag simmade rakt in till vänsterkanten (trots mattes protester) och sen letade jag lite där, innan jag sprang längre bort och hittade tygpåsen. Var en sväng in i skogen först också för säkerhets skull faktiskt.

Sen gick vi vidare, och jag fick markeringar på ett kalhygge. Jag är inte så stor så jag såg inte så mycket av vad som hände, men första hämtade jag meddetsamma och sen den andra, tja den hittade jag bara inte. Den måste ha gömt sig. Kanske en kanin som tog den?! Jag var lååångt borta och kollade också när jag inte hittade på stället där den landade, men där var den inte heller. Tror matte visslade och hade sig, men det hjälpte inte. Till slut fick matte kalla in mig. Och till slut kom jag. Dirigeringen på land gick jag rakt ut och tog direkt.

Ja och sen fick jag vattenmarkeringarna, busenkelt var det. Tre stycken, två långa och en kort. Fast varför simma när man kan gå på land?! Jag fick lite vatten i örat också så den ena tygpåsen släppte jag fyra meter från matte och var tvungen att rulla mig lite. Den danska farbrorn gillade inte det.... men va f-n, vatten i örat ÄR inget kul!!

Som avslutning hade vi sök. Min parkompis sprang som en tok och hämtade tygpåsar överallt ifrån, så jag gick långt iväg åt vänster och letade upp ett par stycken, och sen jobbade jag i maklig takt en bit bort. Men jag hittade inte så många. Jaja, varför hetsa upp sig?!

Ducken lyssnade inte heller på sin matte så jättebra. Dessutom blev han lite förälskad i sin parkamrat och det får man tydligen inte bli? Nä sa mattarna, i alla fall får man inte visa det så tydligt...

Hur som helst tog det jättelång tid så när människorna pratat med alla dom kände och rastat valparna så var det eftermiddag och bara halva provet var klart, så då åkte vi hem allihopa.

Jag tror inte jag behöver åka på nåt mer jaktprov faktiskt. Men det gör inget. Ankor är MYCKET roligare!!

Ankor på Slottet i Skogen

Det är KUL när matte tar ledigt från jobbet och vi får åka och apportera!! Idag var vi på Slottet i Skogen. På första såten höll matte mig kort. Man får inte springa i dammen och fånga små nästan icke fullt flygfärdiga bebisankor säger hon. Dom ska vara kvar där tills nästa gång... Jajaja....

Människorna fick god mat utomhus. Mio och jag fick också lunch. Mio fick VÄLLING fast han tyckte inte det var så gott. Jag åt upp den istället. De andra hundarnas människor var lite avundsjuka, så Wilma fick smaka lite. Solen sken och det var jättetrevligt!

På sista stället så letade jag jättemycket där bäcken rinner ut i dammen. Eller om det är tvärtom kanske. Hursomhelst så blev matte rent matt när jag kom tillbaka till henne. Jag luktade inte så fräscht sa hon. Nähä, och???

Vet ni vad som hände när jag kom hem? Jag fick BADA. Usch!!!

Jag apporterar och apporterar.....

... och apporterar och apporterar.... Det är massor av ankor ÖVERALLT! Och det är jättejättekul!! Ibland är Pussel med också. Men som härom lördagen, när vi var på vårat "vanliga" ställe, så fick JAG göra dom viktiga uppgifterna och Pusslet fick komma ut när vi var på dom små pölarna på åkern, så hon fick inte göra så mycket hehe!! Däremot JAG... Vi var i en kul damm den dagen, den där stora platta grunda dammen med korna - ojoj vad jag jobbade!! Var så inne i mitt arbete efter en skammad anka som bara dök och hade sig, att jag kom lite för långt från matte. Plötsligt var jag på andra sidan dammen, och där stod Mios matte som tvingade mig att gå upp ur vattnet och gå FOT med henne. Blä. Sen var vi i Parken också, det är kul där vid ån. Jag brukar patrullera åkanten längs stenmuren efteråt, och matte kunde dirigera mig långt bort in under bron och jag hittade flera stycken där :-)

Dagen efter var matte, jag och Pussel på det där stället nere vid havet. Det var samma sak där - jag fick jobba på de VIKTIGA ställena och Pusslet tog hand om de mindre viktiga. Där det inte blir så mycket att apportera. Eller ingenting alls ibland, hehe... Fast där hände nåt FÖRFÄRLIGT. Vi var vid den stora dammen där man inte får trilla ner i forsen, och det blev mycket att göra. Jag och Bobby stod på ena sidan och hade fullt upp hela tiden. När det började ta slut så sökte jag mig förstås vidare, och matte den tönten trodde jag hade gått åt HÖGER när jag - naturligtvis - hade gått åt VÄNSTER (det är där man kommer till de stora vassarna...). Så matte gick åt höger, tillbaka till de andra. Men där var inte jag (nä för jag jagade ju skammade ankor i vassen ju!). Och ingen hade sett mig heller. Till slut gick det ut på radion att Bus´s husse hade hittat en hund, och det var nog jag. Den dumma matten jag har - jag gick ju tillbaka till MIN skytt (fast han var inte kvar) där matte och jag stod ju, men där var ju ingen, och då kom Bus´s husse förbi och satte KOPPEL på mig för jag stod där och såg förvirrad ut sa han. Gjorde jag inte alls. Min matte hade RYMT ju!!!

Sen åkte vi hem.

Lasertanten

Igår träffade jag en tant som heter Camilla. Matte har varit lite fundersam på att jag simmade snett i somras, och nån gång ibland har haltat på ett framben, och varför jag gjorde det? Tanten var snäll. Hon satt med mig på golvet och och klappade och kelade. Jag fick mycket beröm för att jag var väldigt jämnt och fint musklad och i väldigt fin kondition, och tanten undrade om matte stretchade mig, varpå matte hummade lite och sa att "jo, nä, alltså inte särskilt ofta det, nej". Jag tror matte testade en gång för några år sedan... Hur som helst hade jag otroligt fin rörlighet i alla mina leder för att vara en arbetande åttaåring :-) Jajamensan, jakt ÄR fantastiskt, visst har jag sagt det förr?!

Däremot hade jag en del spänningar och stelhet i hals o nacke och över rumpan och lite på mitten också. Fast inget konstigt, för det har hundar sa hon, varenda en, särskilt när de är åtta år gamla. Så då plockade tanten fram en pinne med sladd, och satte pinnen på min hals och rygg. Det var skönt fast samtidigt lite jobbigt. Sen tryckte hon med händerna och höll på vissa punkter, och ibland nästan somnade jag och ibland ålade jag runt på golvet när det kändes lite läskigt. Rätt mysigt var det fast jag blev jättetrött. Tanten var nöjd för det spända släppte jättefint. När vi skulle gå hem fick jag godis. Fast tanten var inte riktigt nöjd med nacken så hon petade på mig med laserpinnen igen en stund. Jag ålade runt på mattan och sen var tant Camilla rätt nöjd.

Fast jag fick inte gå på det där vattenlöpbandet som Melker brukar springa på - för det behövdes inte, sa lasertanten.

Sen köpte matte energikaka till mig. Den luktade jättegott. Men jag fick ingen kaka fast jag bet lite i den när inte matte såg på. Vi ska spara den till jakterna, sa matte. Tja, lite extra energi kanske inte skadar... Mer energi = fler ankor.

Här kan man läsa mer om Lasertanten!