Dvärgen och Råttan

Idag var det tackjakt nr 2 på Slottet i Skogen. Fast inga slipsar och kjolar den här gången. Ånä sa matte. Fast hon släpade på kameran hela dagen. Ankor är jättejättekul dom också. Det blir oftast fler ankor än fasaner, så jag gillar andjakter precis lika mycket som fasanjakter. Det som var extra kul var att JAG fick följa med själv!! Pusslet var hos Emma i Lund och Keela satt i bilen.

Idag fick jag stå på SVÅRA ställen! Och apportera MÅNGA. Gissa om jag gillar duktiga skyttar :-) När vi i rasande fart hade avverkat alla dammarna, så åt människorna lunch på gästis, och for sen snabbt iväg till det andra Slottet.

När vi var färdiga släppte människorna ut valparna, och de var förstås rent oregerliga båda två och rusade runt hela gårdsplanen liksom. Inte som jag, som lugnt och sansat stod och väntade på att människorna skulle prata färdigt! Plötsligt säger den Snälle TraktorChefen att "de har hittat en råtta!" Jovisst, där kommer Keela med en RÅTTA i munnen. Och inte vilken råtta som helst. Utan en ÄCKLIG sunkig, rutten, illaluktande råtta. Matte höll på att dö... Hur får man en Dvärg att släppa en dyrgrip utan att behöva TA i eländet?! Matte knep dvärgen över nosen på nåt vis så hon släppte Råttan. Då höll matte på att dö en gång till för det stank förskräckligt.

Jaja, det är ju det jag har sagt - Dvärgar ÄR ett otyg. JAG hade ju minsann ALDRIG kunnat göra nåt sånt, inte jag inte...

TJOHOO - första fasanjakten!!

Jag älskar fasaner. Jättemycket!
Och det fanns jättemånga fasaner och dom flög alldeles utmärkt fast jag och matte hamnade hela tiden på såna där dumma ställen!! Där man skulle Vara Beredd om nån fasan skulle råka bli skadeskjuten och flyga för långt. Men det hände ju aldrig!!! Så när jag efter andra såten FICK LOV att eftersöka ett område så gjorde jag det. Ordentligt. "Vi kommer sen" sa matte. Gissa om hon var arg när jag kom tillbaka... fattar inte varför?? Jag SKULLE ju söka igenom området ordentligt ju?!

Människorna fick god lunch - ärtsoppa och pannkakor. Jag fick ingen pannkaka. Bara lite hundmat. Trist.

En liten uppdatering

Oooops, nu har det gått sådär lång tid igen!! Vi har varit på massor av apportering, och däremellan har matte jobbat rätt mycket. Dvärgen har haft kursavslutning, och har tillsammans med Dobby och Faxe haft lite träning för att inte glömma bort vad dom lärde sig på kursen. Dvärgen säger att det går bra, men f-n tro´t....

Jag fick vara med på tackjakt häromveckan - det var KUL! Solen sken och matte hade ju ingen bössa så hon fick skjuta lite med den stora kameran istället. Alla mattarna hade kjol och alla hussarna hade slips :-)





Efter jakten fick jag och Faxe åka till Dobby och Epson och bo där, för människorna skulle åka till Danmark. De bodde i en liten stuga och tittade på Nordiska Mästerskapet i regn och blåst... Men JAG skulle ju varit med ju. De hade jagat hare och fasaner och alla människorna hade gått och gått och gått hela dagen. Jag gillar harar. Och fasaner. Till slut vann en duktig finsk hund.

Och en dag var vi i Råå och höststädade. Keela och jag fick följa med. Och skrämde slag på Sofia 2,5 år. Hon är nämligen rädd för grannens svarta valp som bits. Men JAG bits väl inte?! Fast jag är svart menar jag?? Jag biter faktiskt bara såna där uppkäftiga hanhundsslynglar som bara ska fjäska och nosa. Och odrägliga vorsteh-unghundar. Ja och så den där flatten som stack in huvudet genom MITT staket. Men dom FÖRTJÄNADE det liksom.

En kväll kom Den Hemska Tant Eva hem till oss. Helt utan förvarning, annars hade jag gått ut på promenad. Hon STICKS. Jag försökte gömma mig i sovrummet och hoppades dom skulle glömma bort mig bland alla valpar och annat löst drägg som skulle stickas. Men det hjälpte inte. Det var HEMSKT.

Helgens äventyr - eller Minus i brunnen

Förra helgen var precis som vanligt alldeles full av ankor :-) Matte som har kört fyradagarsvecka på jobbet senaste månaden hade precis som vanligt semester i fredags, och då var vi på Slottet i Skogen och apporterade.

I lördags hade valparna lite valpträning hemma hos Dobby & Jessica som bor i ett litet hus ute på Revingefältet, och de var duktiga. Sa dom i alla fall... Jaja... sen blev det fika i Dobbys hus.

Och i söndags var det apportering igen. Kul var det!! JAG var nämligen med alldeles själv, för Pussel var i Lund på agilitytävling, och matte tyckte det var besvärligt att hämta och lämna henne hos Emma hela tiden, så hon fick stanna kvar. Vi hämtade några fåglar på vissa ställen och inga alls på andra ställen, och jag fick ingen lunch för människorna tyckte inte vi hade jobbat nåt särskilt på förmiddagen. Fräckt va?!

På sista stället fick jag ett Specialuppdrag. Det är inte alla som får Specialuppdrag minsann! Jag fick gå med Chefen Mats och en skytt och Krister in i skogen på andra sidan vägen, där änderna bor! Min skytt fick skjuta på dom som flög åt fel håll, och det var kul! Han sköt och jag hämtade, fort gick det och jag jobbade som en iller hela tiden och matte tappade räkningen.

När det var avblåst fortsatte jag att jobba. Jag letade efter en and i buskaget vid dammkanten nära matte, och hittade den. Förstås. Till slut. Men då var matte av med mig. Hon väntade och väntade, och undrade vart jag tagit vägen. Hon blev lite fundersam, för hon tyckte hon hörde mig, ni vet sådär man kan låta när man är lite trött och andas med en fågel i munnen i vattnet. Men ingen Minus i närheten. Eller jo det var jag ju, men hon såg mig ju inte!!! Till slut såg hon mig. Under sina fötter!! Det finns en brunn, eller rättare sagt ett cementrör som vattnet från dammen rinner ner i, och sen leds ner i bäcken. DÄR NERE stod jag. På bakbenen med framtassarna mot rörets kant. Med vatten upp till bröstkorgen. Och med en and i munnen... Gissa om matte höll på att få hjärtslag!!

Matte ropade på Krister som kom till undsättning. Först lockade dom på mig i bäcken, men den vägen gick ju inte att gå. Sen lyfte dom på trälocket som låg ovanpå, och där stod jag ju. Med ankan i munnen. Ville inte släppa den ju. Den Snälle Krister lyckades efter lite gymnastiska övningar komma en bit ner och fick tag i mitt nackskinn och hivade upp mig. Lite läskigt var det men jag kom upp i alla fall. Och sen fortsatte jag springa och leta ankor. Men sen fick jag inte springa mer för matte tyckte det skulle vara slut på äventyrlighterna. Så då gick vi tillbaka til dom andra.

Efter avslutningen nöp jag till en vorsteh-unghund som var lite odräglig. Den skrek och matte tyckte det var pinsamt.

På kvällen var jag tvungen att bada för jag luktade äckligt ankvatten sa matte. Jag var jättetrött och kall och frusen och låg i soffan under en filt hela kvällen. Men dagen efter var jag pigg igen :-) Och redo för nya Äventyr....

Hårt arbete och duktiga ungar!

Senaste veckorna har varit alldeles FULL av arbete! Apportering både på våra vanliga ställen och på ett nytt - och det var kul, vi fick stå på kvällen vid ån och det började skymma och jag och Pusslet hämtade och hämtade och hämtade... Jag hade dykardräkten på mig så jag blev bara lite kall. Pusslet hämtade sånt som trillade plask i vattnet, medans jag mest fick göra svårare grejor. Som att leta upp små skammade krickor (japp, jag hittade dom!) och simma till ön och leta där efter flera stycken, och leta i vassen, och springa lååångt bort och leta. När vi var färdiga var det alldeles mörkt. Tur att matte hade ficklampan med...

En dag var vi på Slottet vid Havet. Det regnade och stormade och regnade och regnade och stormade nåt alldeles förfärligt. Precis hela dagen! Labradårgrabbarna var också med, deras husse tyckte i och för sig att det var kul att ha blivit inringda men... Han gillar inte regn och storm. Jag frös och tyckte inte det var så kul faktiskt på slutet. Allt var såå blött och kallt!! Det var nog första gången som jag tyckte det var helt ok att matte tog BARA Pussel på sista såten och jag kunde sitta kvar i bilen...

Mio har varit ute och apporterat flera gånger nu - han är jätteduktig! Ibland tar han Egna Initiativ (jaja, han är ju min son...) men för det mesta gör han som hans matte säger!
Och Fanny som bor i Småland har startat i öppenklass på jaktprov!! Och var jätteduktig :-) Fast på slutet var det ett släpspår, och det hade de aldrig tränat på så det blev visst lite fel, så priset blev till slut en 3:a, men domaren hade berömt Fanny!! Duktig Fanny :-) Husse har fått blodad tand och anmält till ett prov till... och tills dess ska de träna släpspår...!

En fasansfull upplevelse på morgonkvisten...

I morse var det rent förfärligt. Nåt liknande har aldrig hänt förr!!

Någon vaknade tidigt i morse, sådär vid femtiden, och behövde gå ut. Matte vinglade upp och släppte ut oss allihopa, eftersom hon inte visste vem det var som var nödig. Efter en stund stängde hon dörren igen, eftersom alla hade gått in igen. Trodde hon. Och eftersom det var alldeles för tidigt för att gå upp, så gick hon in och sov en stund till. När klockan ringde så saknades en svart hund. Matte gick upp och kollade alla hundsängar, men där låg ingen Minus nånstans. NÄ FÖR JAG VAR UTELÅST!!!

Det regnade och blåste, och jag låg på trappan och FRÖS. Ni skulle bara veta hur kall jag var! Tassarna var kalla, och magen, och öronen var nästan förfrusna, och TUNGAN ska vi inte tala om.

Jag fick ligga under täcket en stund och mysa, bara jag. Då tinade jag upp lite i alla fall. Och sen fick jag frukost. Kan säga att jag var inte särskilt pigg på att gå på morgonpromenad.....