....sedan min fina Minus dog.
Minus blev sjuk en tisdag i juni. På morgonpromenaden på Revingefältet gick hon en bit bakom oss andra, matlusten var sådär och hemma under dagen sov hon mestadels. På kvällen var jag iväg och höll apporteringskurs, och hundarna satt i bilen under tiden. På väg hem från kursen insåg jag plötsligt att något var väldigt, väldigt fel... Stannade bilen och tittade till hundarna, Minus satt upp och andades tungt. Åkte akut in till djursjukhuset, och väl framme där hade hon hunnit bli väldigt påverkad och hade svårt med andningen.
Röntgen visade att Minus var full av vätska, och det gick därmed inte att se något annat på röntgen. Man tömde ut en del, och Minus blev piggare (en naturlig följd av att trycket på hjärtat lättade).
Onsdag morgon hade Minus fortfarande problem med andningen, och hon sövdes för att tömmas på mer vätska, och skulle sedan röntgas för att se om man kunde hitta orsaken till hjärt/lungproblemen. Operationen gick bra, Minus vaknade - men strax därefter ringde veterinären igen och berättade att Minus plötsligt blivit akut jättedålig, och det fanns inget mer att göra.
"En stor liten hund är borta" skrev Birgitta på sin blogg. Precis så är det. Minus har lämnat ett stort tomrum efter sig - hon var en otroligt personlig liten hund med många egna åsikter, och jag saknar henne väldigt, väldigt mycket....
2 kommentarer:
Hej!
Beklagar det som har hänt din hund. Livet är bra orättvist ibland. Å det finns ju inge värre än när ens ögonsten blir sjuk och man kan inget göra. Jag har följt din blogg ett tag, tycker du skriver så bra och det har varit så roligt att läsa om dina hundar. Hoppas du fortsätter skriva! Hälsningar Ann
Så kul att du tänker fortsätta skriva här! Och visst e det så att de små liven lämnar ett STOOORT tomrum efter sig.... Men de har det säkert såå gott där de är nu! <3
kram Kathy
Skicka en kommentar